Bossypants av Tina Fey

Tina Fey och jag är lika varandra på många sätt. Vi är smarta och har ett skarpt sinne för humor, vi har tyskt påbrå och breda höfter (vilket hänger ihop, tyvärr), och båda saknar vi körkort och sinne för vad det är som är så charmigt med djur. Men därutöver är Tina Fey mycket mer framgångsrik än jag, som första kvinnliga head writer för Saturday Night Live under några framgångsrika år, och sedan fem år tillbaka som producent och huvudrollsinnehavare i den fantastiskt roliga TV-serien 30 Rock.

Även om de halsbrytande situationerna på 30 Rock inte liknar något de flesta andra kommer i närheten av, finns det ögonblick som jag och många andra med mig känner igen oss i. Liz Lemon, Tina Feys hårt slitande alter ego, har inget romantiskt förhållande men däremot en riktig loser till pojkvän som pinsamt nog dyker upp i hennes liv och på hennes jobb ibland. När Lemon någon gång klär upp sig är det ingen som märker någon skillnad, förutom om hennes infantila show writers ser det och ropar "ewwww, blä!"

Bossypants är inte en allvarlig självbiografi, men en seriös berättelse om viktiga episoder i Tina Feys liv. Tillsammans ger de en god bild av vad som har format hennes personlighet och hur hon tagit sig fram. Allt är beskrivet mycket sakligt men med en stor dos självironi, och dessutom en återkommande underton av allvar. Fastän jag känner till och älskar Tina Feys rappa humor, blev jag först överraskad över hur hon verkligen rycker undan mattan under sina egna fötter i varje mening. Men efter bara två sidor hade jag fastnat för hennes smarta tonläge - och de fantastiska historierna, förstås. Jag får inte nog av att läsa manus till den berömda Clinton/Palin-sketchen, och längtar efter att se om gamla favoritavsnitt av 30 Rock när hon berättar om inspelningen. Självklart är det spännande att få höra om allt som hände bakom scenen, före och efter och även mitt under uppträdanden. Och då och då slänger Tina Fey in något för att påminna om att hon vet att den stress hon berättar om inte kan mäta sig med verklig stress.

På många sätt känns Tina Fey/Liz Lemon som en skyddsängel för mig. Mer framgångsrik än jag, men klumpig och osäker ibland. Så olik men ändå litet lik. Och med en självdistans som tar udden av de värsta motgångarna med några bitande skämt. Bossypants får mig ofta att gapskratta, men visar också hur humor (och hårt arbete) hjälper en att se motgångar ur en synvinkel som gör dem mindre än vad de kan kännas som. Tina Fey är både en idol och en ouppnåelig förebild, och någon som får mig att känna mig nöjd med mig själv.