Du kommer att möta en lång mörk främling

Freudiansk terapi i 80-talsfilmerna, kinesiska örter som ger ett nytt liv åt Alice i filmen med samma namn, och nu en spåkvinna som tröstar med löften om det goda som skall komma. Woody Allen känner sig själv och sina likar; intelligenta människor som har det ganska gott ställt, lever i vackra miljöer med kultur i sina liv. Men förhållandena till andra människor, särskilt de som man står närmast, går inte alltid som man önskar, och då vänder man sig till en eller annan vägledare i livet.

Helenas dotter Sally (Naomi Watts) och ännu mer svärsonen Roy (Josh Brolin) retar sig på hur Helena stolpar in i deras hem, ber om något att smutta på (sherry, eller whisky) och berättar vad hennes spådam har lovat dem alla den här gången. Med sitt upphetsade stammande och lätt nervösa påflugenhet är Helena (Gemma Jones) Woody Allens alias i den här filmen. Att få löften om kommande lycka hjälper henne igenom skilsmässan från Alfie (Anthony Hopkins). Alfie som på ålderns höst ser sig själv i relation till evigheten, börjar träna som en dåre för att hålla sig ung, och lämnar Helena när hon inte hänger med. Om nu Helena blir lycklig av sin spådam, varför inte låta henne fortsätta med sin fixa idé?

Fixa idéer är det många fler än Helena som har. Det har förstås Alfie, med sin ålderskris som blåses upp bortom alla proportioner. Även Roy, som upptäcker en vacker kvinna att längta efter utanför sovrumsfönstret. De här fixa idéerna kan ge livet nytt mål och mening, men också driva bort en från sina närmaste i onödan. Det är så synd! Filmen är en bagatell, och riktigt rolig, men jag börjar ändå fundera på vilka fixa idéer som har drivit mig åt olika håll, och ännu mer på de fixa idéer som har drivit andra ut ur mitt liv. Finns det ett vänligt öde för oss alla? Filmen ger inget definitivt svar på det. Jag kanske också skulle behöva en spådam som berättar hoppfulla saker för mig varje vecka. Eller en klok gammal kines som blandar till ett örtte som låter mig flyga. Litet terapi kan vi behöva även i våra goda liv med innerstadstak över huvudet och märkeskläder på kroppen.