Mannen i ormskinnsjackan på Dramaten

Jag kommer från en småstad. Jag längtade bort därifrån på grund av skvallret, att där inte fanns något att göra och inga nya människor att träffa. Så är det i den lilla, lilla staden Two Rivers i Mississippi. Man samlas i den lilla butiken och skvallrar om den senaste skandalen, och den senaste skandalen rör ofta Cassandra (Elin Klinga) från sta'ns rika familj Whiteside, som varit ute och krökat, kört bil och krockat.

Det skulle kunna bli lika tråkigt att se som att själv bo i staden och inte ha några framtidsplaner. Men Tennessee Williams har skrivit pjäsen, och det är spännande från början till slut! Varje scen bjuder på nya glädjeämnen; nyfikna fruntimmer som hänger utanför fönstret, smågräl som pågått i åratal, och vibrerande åtrå. För till staden kommer en lång, stilig man med en ormskinnsjacka och en gitarr över axeln. Val Xavier (Simon J Berger) får det att pirra till i vartenda kvinnohjärta i staden.

Två av kvinnorna är radarparet Dolly Bland (David Mjönes) och Beulah (Basia Frydman). Det är så härligt att höra dem lägga sig i, spekulera och dra upp gamla historier - det är ju också ett bra sätt att låta publiken fatta alla gamla intriger som lagrats genom åren och bara blir surare och surare. Jag tror främst att det är av praktiska skäl som David Mjönes får spela både Dolly Bland, hennes make Pee Wee och David Whiteside, men han är fantastisk som höggravid sexbarnsmor i högklackat, och han och Basia Frydman är de enda två skvallertanter jag någonsin har älskat!

En annan skådespelare jag älskar är Hulda Lind Jóhannsdóttir, som här är mer samlad och bestämd än någonsin som butiksföreståndarinnan Lady Torrance. Vilken energi och styrka! En annan person som gör en viktig insats är Omid Khansari som den gamle indiangubben som hasar fram mellan kulisserna och mumlar obegripligt. Khansari har visat förr att han är en bra skådespelare, och det behövs, för hans roll binder samman allt som händer.

Överlag spelar alla riktigt, riktigt bra, till och med Elin Klinga som passar bra som en kvinna på högvarv i en småstad där allt står still. Regin är tight och bra, och får alla att visa sitt bästa, röra sig perfekt som ett urverk, men med så mycket humor och känsla. Och jag är barnsligt förtjust i de gedigna kulisserna som kan flyttas runt som ett pussel. De ger den rätta tyngden och känslan för atmosfären.

Liten varning: de höga smällarna från pistoler och gevär på scenen gjorde ont i mina öronen. Men förutom det, vilken fullträff för Dramaten! Det här är det bästa jag har sett hittills i höst. Missa inte Mannen i ormskinnsjackan!

Foto: Rober Stenberg

Länk till Dramatens sida om Mannen i ormskinnsjackan