Mahler-festival: Symfoni nr 1 "Titan"

Lieder eines fahrenden Gesellen
Piano Matti Hirvonen
Baryton Karl-Magnus Fredriksson

Symfoni nr 1 D-dur "Titan"
Kungliga Filharmonikerna
Dirigent Sakari Oramo

Under Gustav Mahlers jubileumsår 2010 (150 år sedan hans födelse) spelar Konserthuset alla hans tio symfonier och några av hans sångcykler. Vilket underbart tillfälle att ge sig in i Mahlers värld!

Första tonerna på första konserten tillhörde Matti Hirvonen och Karl-Magnus Fredriksson i Lieder eines fahrenden Gesellen. Det passar bra att spela dem tillsammans med den första symfonin, eftersom de har några teman gemensamt. Men sångerna står för sig själva, och de är ju så fina! För att framföra dem väl krävs inlevelse och utlevelse, och det har Karl-Magnus Fredriksson. Hans starka och vackra röst tar oss genom den kärlek, längtan och sorg som Mahler fäste i sina Lieder.

Efter paus ljuder orkestern samstämmigt i den smygande inledningen av Symfoni nr 1. Varje enskild sats i en Mahlersymfoni bjuder på flera känslostormar än hela symfonier av tidigare tonsättare, och första symfonins första sats är ett gott exempel på det: mystik, eufori, stillhet och dramatik följer på varandra. Det är inte konstigt att publiken blev överrumplad av den stora variationen vid de första uppförandena. Tack och lov blir vi inte lika förnärmade idag, utan låter oss gärna överrumplas.

Och så tredje satsen! Den som börjar med en mollstämd Broder Jakob i först kontrabas (mycket vackert spelat), sedan fagott, cello och tuba i kanon. När oboen dyker upp med sin sprittande variation låter det nästan hånfullt, men den allvarliga stämningen kan inte förstöras. Den lugnare tredje satsen blir ett fint avstamp inför den stormande fjärde och avslutande satsen.

Filharmonikerna spelade samlat och engagerat genom hela den krävande symfonin, med god hjälp av Sakari Oramos kunnighet och entusiasm. Applåderna ville inte ta slut efter konserten. Det var en bra start på Mahler-festivalen, och det bådar gott för de närmaste veckorna!