fredag 9 januari 2009

Dead like me

Georgia Lass är 18 år, en butter tonåring. Hennes mamma jagar upp henne ur sängen, plockar fram hennes finaste dräkt och skickar iväg henne till första dagen på nya jobbet. Det är ett tråkigt jobb och Georgia hatar det. På sitt livs första lunchrast går hon ut för att äta en korv - och dödas av en fallande toasits från rymdstationen Mir.

Nu slutar inte hennes liv där. När Georgia fortfarande är osynlig för alla andra kommer en man fram till henne och välkomnar henne till hennes nya karriär som lieman, reaper, en person som hämtar själen av en människa som just skall dö.

Mannen heter Rube, och han leder en mycket blandad grupp av liemän. De samlas varje dag på restaurangen Der Waffle Haus, där Rube delar ut postit-lappar med dagens uppdrag. På varje lapp står ett namn, en plats och den exakta tiden för det kommande dödsfallet. En lieman måste vara där i rätt tid för att röra den snart döde, och finnas kvar för att leda honom eller henne vidare efter att döden har inträtt.

Vilken morbid business! Georgia prövar förstås på olika sätt att slippa sina uppdrag, eller rädda dem hon är ansvarig för från sin stundande död. Men vartenda försök leder bara till ännu värre katastrofer.

Till råga på allt; lön och uppehälle ingår inte i liemannajobbet. Georgia ser ingen annan råd än att gå tillbaka till Happy Time, kontoret hon fick sparken från i sitt första liv, bita ihop och jobba på. Dessutom måste hon hitta en egen lägenhet, hon som nyss bodde hemma med sin mamma, pappa och lilla syster. Kan hon inte bara gå hem till dem och säga att hon fortfarande lever? Nej, som lieman ser man helt annorlunda ut, och ingen från ens gamla liv känner igen en. Georgia försöker ändå: hon knackar på och försöker säga något till sin mamma som bevisar att det är hon, Georgia! Men allt hon tänkt ut försvinner i en dimma, mamman blir arg och upprörd och jagar bort en gråtande Georgia.

Cynthia Stevenson i rollen som Georgias mamma har en speciell talang för att spela kvinnor som skyler över en inre sorg med energisk ilska. Hon städar snabbt ut Georgias efterlämnade kläder och småsaker och säljer dem på loppis. När lillflickan Reggie sörjer sin storasyster genom att göra konstiga saker i skolan, har mamman ingen ork att lyssna på henne och vänder taggarna utåt.

Hennes raka motsats är Georgias chef på Happy Time, Dolores Herbig, "as in Her Big Brown Eyes". Hon är översvällande och litet tillgjord, men det är ändå äkta omtänksamhet som ligger bakom hennes små klichéer och karriärtips. För en nybliven föräldralös är Dolores Herbig (Christine Willes) det närmaste en modersfigur man kan komma.

Det andra föräldrasubstitutet i Georgias nya liv är Rube (Mandy Patinkin). Jag måste erkänna att jag är litet förälskad i Mandy Patinkin, och det var för hans skull jag började titta på den här TV-serien. Rubes utskällningar när liemännen mixtrar med hans förhållningsorder kommer säkerligen efter hundra års egna försök att tänja på reglerna och försöka ta reda på vad som ligger bakom allt. Han låter butter, men säger ändå ett ord till uppmuntran precis när det behövs. Rube i Mandy Patinkins gestalt är litet rörande, trubbig men ändå sympatisk. Jag skulle kunna titta på Rube som jublar över en strike på bowlingbanan, lagar pastasås eller bara sitter och muttrar hela programmet igenom.

Den svaga länken i serien är faktiskt Ellen Muth som spelar Georgia. Visst skall hon vara en surmulen tonåring, men hon pendlar mellan att vara trumpen och fejkat entusiastisk utan att riktigt bli en egen människa. Men det är inte svårt att bli berörd av den stora ensamheten hon måste känna. Ryckt från sin familj måste hon jobba dubbelt, och har inte någon annan trygghet än sina båda chefer, som är jobbiga på var sina egna sätt. Och hennes liemanna-kollegor är inte några tråkmånsar! Trumpna parkeringsvakten Roxy (Jasmine Guy) och den evige partykillen Mason (Callum Blue) är ett nöje att se i varje scen de är med i. Med ett antal själar att hämta i varje avsnitt finns det också gott om utrymme för intressanta gästskådespelare.

Tyvärr lades Dead Like Me ned efter två säsonger. Varken Rube eller vi som tittade fick veta vem som levererade alla namn och datum för dödsfallen till liemännen. Eller...? I februari kommer filmen Dead Like Me: Life After Death (direkt till DVD). Rollistan från TV-serien är i stort sett intakt. Rube saknas! I hans ställe kommer Cameron Kane (Henry Ian Cusick) och skapar oreda. Jag, liksom liemännen, får försöka klara mig utan Rube, för jag vill veta hur det går.

2 kommentarer:

  1. Åh, det er så typisk at slike serier legges ned. De får jo aldri sjansen til å slå igjennom hos et stort publikum. Man skulle tro at det ble større og større bredde i tv-show nå når de er så mye mer tilgjengelige fordi man kan kjøpe sesonger på dvd, men det virker jo nesten motsatt - hvis en serie ikke blir superpopulær etter én eller to sesonger, forsvinner den.

    SvaraRadera
  2. Ja, det är verkligen synd att TV-bolagen är så snabba med att lägga ned serier som inte når höga tittarsiffror. En del TV-serier behöver tid för att hitta sin publik, och andra kan vara otroligt bra utan att någonsin intressera mer än en mindre grupp av tittarna. Nu har de åtminstone samlat ihop sig till en film, så det är ju något att se fram emot - Dead Like Me har ett liv efter nedläggningen!

    SvaraRadera