Avivkvartetten återkommer till Konserthuset med tre stycken som alla är respektive kompositörs första stråkkvartett. De är alla så varierade att det blir en bred, rik presentation av vad en stråkkvartett kan vara.
Gruppen börjar med Tjajkovskijs oändligt vackra Stråkkvartett nr. 1 i D-dur (1871), spelad med djup och värme. Tyvärr hörde jag en del slarvfel från violinisterna, men inte tillräckligt många för att förta det goda intrycket.
Därefter följde en intensiv stråkkvartett av den tämligen okände kompositören Uri Bremer, ett stycke han påbörjade som 16-åring 1990 i Sovjet och avslutade femton år senare i Israel. Det var riktigt spännande hur cello och viola fick inleda och avsluta i fiolernas klangområde, under största delen däremellan hetsigt driva tempot framför sig, och låta fiolerna ligga som en utsmyckning ovanpå, nästan separerade från grunden. Mycket intressant, och skönt att lyssna på!
Avivkvartetten valde att ändra i programmet och låta Schönbergs Stråkkvartett nr. 1 i D-moll (1904/05) avsluta istället för att inleda. Jag är inte säker på att det var ett bra val; Schönbergs första kvartett är vacker, förförisk och väl sammanhållen, men inte så engagerande.
Som mycket uppskattat extranummer fick vi höra den vackra Nocturne-satsen ur Alexander Borodins andra stråkkvartett (1881). Den spelades med en perfekt avvägning mellan teknik och temperament, och det var härligt att gå ut på Hötorget med den fina melodin ljudande i minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar