Gilles (Reine Brynolfsson) kommer precis hem efter två veckor på sjukhuset med minnesförlust. Eller kommer han hem? Han minns ju ingenting, han kan ju ha blivit upplockad av någon kvinna som tyckte han såg trevlig ut och vill låtsas vara hans fru. Lisa (Lil Terselius) försöker övertyga honom om att de faktiskt är gifta, att han verkligen här hemma där. Hon berättar om hans målningar, om hans många teorier om dammiga bokhyllor, fjädern i soffan, brödsmulor... Hon verkar verkligen känna honom utan och innan, efter femton års äktenskap.
Nu är det inte säkert att Gilles' minnesförlust är så komplett som han sade från början. Det är inte heller säkert att vad Lisa berättar är helt sant. Hon kanske tar chansen att skapa om Gilles till den man hon alltid velat ha?
Det kastas fram många teorier om kärleken och äktenskapet, inte minst ett par småsinta och enkelspåriga gnäll i programbladet. Men den riktiga bilden av vilken komplex resa och vilket risktagande ett liv tillsammans med, får man av att väga samman Gilles och Lisas handlingar från början till slutet.
Pjäsen av Eric-Emmanuel Schmitt är rapp i replikerna, smart och mycket rolig. Med god regi och i händerna på Reine Brynolfsson och Lil Terselius, två av Dramatens absolut bästa skådespelare, blir den en riktig pärla.
Länk till Dramatens sida om Små äktenskapliga brott
Cool. Håper denne kommer hit til byen også!
SvaraRaderaMan blir ju helt snurrig i huvudet. Samma pjäs fast i annan översättning och med annat namn (Tills döden skiljer oss åt) sätts upp med Göran Stangertz och Kajsa Ernst nu i höst. En turné med Rikskonserter.
SvaraRaderaEric-Emmanuel Schmitt är sedan länge en av mina favoritförfattare och nu blir man ju sugen att se båda uppsättningarna!
Anna
(Nej, självklart inte Rikskonserter, jag menar ju Riksteatern.)
SvaraRaderaAnna, jag hoppas du får se en, gärna båda versionerna, av pjäsen! Jag läste recensionen av Riksteaterns uppsättning och skulle gärna se båda för att jämföra, jag också.
SvaraRadera