Ännu en bufflig adelsman och hans kärleksförsök ställer Operan på scenen. Efter Falstaff får vi se vad som händer när baron Ochs på Lerchenau vill dela sitt blåa blod med en bättre beställd kvinna. Nu befinner vi oss i Wiens salonger under 1740-talet, så konvenansen bjuder att baron Ochs friar till den tilltänkta unga Sophie von Faninal genom att skicka ett ombud med en silverros.
Baronens ombud är den unge greve Octavian, knappt sjutton år. När han möter lilla Sophie, just utsläppt från klosterskolan, slår den äkta kärleken ned hos dem båda. Att ta sig ur det arrangerade äktenskapet mellan baron Ochs och Sophie, som hennes far och baronen så gärna vill få till stånd, kräver en hel del list och intriger. Nu är en så skamlös rumlare som baron Ochs lätt att lura i en fälla. Det slutar förstås lyckligt för det unga paret.
Men dramats egentliga huvudperson är Fältmarskalkinnan, furstinnan Werdenberg, och för henne slutar det snarast vemodigt. Det är ur hennes säng vi sett greve Octavian hoppa i öppningsscenen, när han var hennes hemlige och hängivne älskare. Men redan innan Octavian föll för en annan, hade fältmarskalkinnan börjat tvivla på att deras kärlekshistoria skulle vara länge, när hon nu känner att hennes egen ungdom börjar fly. Därtill förlorar hon tilltron till männen i allmänhet, när hon ser hur den läskige gamle baron Ochs bara är några steg från
att få en ung, rik, vacker flicka till hustru. Fältmarskalkinnans vemodiga arior om skönhetens och kärlekens flyktighet är bland det mest hjärtslitande i Rosenkavaljeren. Hillevi Martinpelto sjunger mycket vackert och inlevelsefullt.
Ketil Hugaas som baron Ochs har en elegant basröst, nästan för elegant för den lantlige rumlare han föreställer, men mycket njutbar. Främst av alla lyser Ailish Tynan som en stjärna i rollen som Sophie, med sin ljuvliga, rika röst och säkerhet. Kärleksduetterna med Octavian (Matilda Paulsson) är så vackra att tiden står stilla.
Speltiden för Rosenkavaljeren är över fyra timmar, och ibland kan det kännas litet långt. Men akterna blir bara vackrare och roligare, och den sista akten innehåller allt man kan önska sig av skratt, oro, tvekan, svåra val och en kärlek som når sin fullbordan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar