söndag 6 januari 2008

Gjøre godt av Trude Marstein


Allt som händer har en bakgrundshistoria. Människor som möts är på dåligt humör, ljuger för varandra, tänker på annat. Och någon du talat med kan möta en annan, som påverkar en tredje, som går bakom ryggen på en fjärde, och den fjärde är du själv. I Trude Marsteins bok rör sig handlingen i cirklar för att beskriva den sortens sammanträffanden under ett dygn i en norsk småstad.

Berättelsen vandrar från person till person genom ett ögonkast, en dialog, ibland via ett telefonsamtal; en gång liftar den med en unge på cykel. Det blir inte uttjatat en enda gång; tvärtom längtar jag efter att höra vad nästa person har att säga (och tänka). Många har väl med mig märkt stor skillnad mellan vad någon säger om sig själv, och hur det ser ut i andra ögon. Här får vi höra beskrivningar av varje händelser och person ur flera olika synvinklar, och på
ytan oskyldiga ögonblick har ofta en bakgrund som gör dem mer allvarliga och förståeliga. Andra eller tredje gången vi hör om vissa händelser vet vi mer om vad som framkallade dem, eller vad de kommer att orsaka.

Det är fascinerande hur Trude Marstein på några sidor, ibland bara några få meningar, kan karakterisera personen som för talan. Varje kapitel är ett utsnitt ur ett människoliv med oro, förväntningar och besvikelser som blandar sig med det som pågår för tillfället. Det är också fantastiskt hur hon väver samman så många trådar och för berättelsen vidare.

När jag stänger boken är det en känsla av ödslighet som blir kvar. Nästan alla människor vi har mött är mer eller mindre olyckliga, och många har accepterat att deras liv bara inte blir bättre än det är nu. Det är realistiskt, men kanske litet väl deprimerande. Jag är glad att jag är läste boken på kort tid, så att jag kunde hålla alla - nästan alla - namn och inbördes relationer i huvudet. Jag tror nog att jag skulle vilja läsa om boken också, så mycket har jag fäst mig vid människorna som Trude Marstein förevigar.

Fler böcker av Trude Marstein:
Ingenting å angre på

10 kommentarer:

  1. Ah, den høres ut som noe for meg! Jeg elsker jo slike *filmer* - med mange historier som snøres sammen ala Robert Altman. Takk for tipset!

    SvaraRadera
  2. Hoppas du gillar den! Folk har haft olika meningar om boken och dess stil, men jag tycker att den är mycket läsvärd.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker den låter spännande.

    SvaraRadera
  4. Flera norska bokbloggare har bloggat om den här, men jag har inte riktigt fått någon tydlig bild av boken. Det fick jag nu - verkar intressant.

    Men som alltid när jag ser den här undrar jag över titeln. Fick du några tankar om vad titeln syftar på?

    SvaraRadera
  5. Spectatia, det finns en liten kommentar i den allra sista berättelsen, men då som ett avståndstagande. Jag kände ingen koppling medan jag läste boken, tänkte inte ens på det, och så här i efterhand kommer jag inte heller på vad som kan menas. Alla människor gör väl så gott de kan, men jag vet inte om det går att jämföra? Det gör mig inget om titeln är frånkopplad från innehållet, när jag gillar boken så mycket!

    SvaraRadera
  6. Den här boken var ju inte så lätt att få tag i men hittade den på AdLibris i en lite dyrare upplaga.. Inte på något bibliotek i min omnejd. Verkar inte som något hon har skrivit har blivit översatt till svenska heller så då får man träna lite på grand på norskan om man skall ta sig igenom den.:) Har iofs en trip till Norge planerad så kanske bara bra.:)

    SvaraRadera
  7. Denne har jeg lest, og likt. Den var blant de beste jeg leste i fjor.

    Veldig god omtale av boken, Jenny.

    SvaraRadera
  8. Siri, tack för komplimangen! Bokomaten, jag har fått blodad tand på att läsa mer på norska, när det inte var så svårt utan riktigt njutbart! Men bokpriserna i Norge är ju mycket högre än i Sverige, så nu funderar jag över på vilket språk jag skall läsa översatta norska författare som t.ex Jan Kjaerstad. Skall plånboken få råda?! Jag har inte bestämt mig än.

    SvaraRadera
  9. Nu har jag kommit till bokens andra halva. Jag läser som besatt, känner mig nästan rusig. Så bra! Så starkt! Så smart! Mycket fascinerande både som berättelse och i berättarteknik. Ett register över personerna hade dock underlättat läsningen... Hur höll författaren egentligen ihop det hela? Får lust att göra något slags schematisk beskrivning av boken.

    SvaraRadera
  10. Visst önskar man att man börjat anteckna vem som är släkt med vem från början? Men jag tyckte jag kände igen människor ganska ofta när de nämndes igen senare i boken, och att händelser fick nytt djup då. Men så välskriven som boken är, så är ju varje kort berättelse en riktig läsupplevelse. Nästa gång jag läser boken kanske jag börjar skriva namn och rita pilar mellan dem!

    SvaraRadera