David Wiberg spelar en 16-årig tjej, Linnéa, i en monolog framför en videokamera. Det behövs inga katastrofer i form av drogmissbruk eller tonårsgraviditet för att puberteten skall kännas jobbig. Inte många händelser kan krossa ens hjärta så mycket som när man märker att ens bästa vän växer ifrån en. Man har så många förhoppningar om framtiden och om vad man själv skall bli, men har inte hunnit med att göra så mycket att vara stolt över och har knappt hittat sig själv. En bra lärare kan vara en förebild som verkar ha det perfekta vuxenlivet. Vi ser hur farligt lätt det är för en vuxen man att utnyttja en ung, naiv flicka som önskar sig in i ens liv.
Det är så fint av David Wiberg att ge tonårstjejen en röst på teaterscenen. Vi får skratta åt hennes outvecklade världsbild och felsägningar, men minns att i tonåren var världen inte större än det man just sett. De gulliga och sorgliga minnen vi rörs av i publiken är stegen på vägen mot en vuxen människa.
OBS: I augusti 2008 spelas Svart Tulpan på Kulturhuset i Stockholm!
Länk till DN-intervju med David Wiberg
Länk till Teater Scenario
Fy vad jag känner mig dum som missade detta! =(((
SvaraRaderaFöreställningen gick inte länge, bara några veckor, så jag är glad att jag hann se den!
SvaraRadera