Författartips: Philip Pullman

Jag har läst och älskat science fiction- och fantasyböcker sedan jag var en liten flicka. Kicken man söker är förstås känslan av att uppleva något annorlunda från ens egen liv: magi, liv på andra planeter, en framtid med fantastisk teknisk utveckling. När jag läst om en del av mina favoritböcker som vuxen, har det varit plågsamt att se hur dåligt skrivna de flesta av dem är; dåliga personskildringar och rent av rasistiska och kvinnoföraktande. Harry Potter-böckerna är väl så goda sagoböcker för en ny generation, men kommer kanske inte att tåla tidens tand.

Philip Pullmans trilogi His Dark Materials (Den mörka materian) är en klass bättre än de flesta fantasy-böcker för ungdomar, och kan läsas med behållning även av kräsna vuxna. Personskildringarna är trovärdiga, och historian hänger väl samman både genom alla tre böckerna och i enskilda scener. Miljön skildras med sådan detalj att parallellvärlden känns komplett och verklig, inte som en samling av 'annorlunda' naturlagar och vanor avsedda att skapa intresse.

Den första boken, The Golden Compass (Guldkompassen) utspelar sig i England och Skandinavien, men i en värld som skiljer sig från vår. Vissa ortnamn känns igen, men på det hela taget känns samhället och vetenskapen gammaldags och mer traditionstyngd. Den stora skillnaden är att varje människa har en personlig följeslagare, en daemon, i form av ett djur. För
ett barn kan daemonen byta hamn beroende på vad som passar bäst för tillfället, men när barnet närmar sig tonåren tar daemonen en slutgiltig form som han/hon kommer att behålla resten av deras levnad. De två är oftast bästa vänner, och daemonen kan rådgöra med och hjälpa sin människa, så länge de är inom synhåll. Om människa och daemon skiljs åt kommer bandet mellan dem att brista och kan inte återknytas. En människa som förlorat sin daemon tappar en del av sin personlighet och blir foglig - nästan som att ha blivit lobotomerad. Hur ovanligt och skrämmande det är att träffa en människa som inte följs av en daemon förstår vi när det liknas vid att träffa en människa utan ansikte.

Under läsningen av den första delen av The Golden Compass var jag inte så imponerad; det liknade mest en äventyrsbok för barn, och inte särskilt mycket bättre än Fem-böckerna. Det var nära att jag slutade läsa, men när jag stötte på orden 'a wise man in Uppsala' (det var där jag bodde då) fick mig att läsa vidare, och snart efter det blev historien mycket mer intressant. Talande isbjörnar med alkoholproblem! Evigt vackra häxor som kan flyga! Spänningen växer ända in i det dramatiska slutet. Tur att nästa bok, The Subtle Knife (Den skarpa eggen) fanns till hands att fortsätta i direkt. Den börjar i vår egen värld, men jakten spänner sig naturligt över flera universa. Kampen mellan gott och ont utkristalliserar sig tydligare och tydligare. I den sista boken, The Amber Spyglass (Bärnstenskikaren) får vi bland annat se en värld mycket annorlunda från vår egen, och hur historien fint knyts samman genom alla världar.

The Golden Compass har filmatiserats och har premiär i december. Två av huvudrollerna spelas av Nicole Kidman och Daniel Craig, och från vad jag har läst kommer de att ha en kärleksscen vid Nordpolen som spänner sig över två universa. Det fanns inte med i boken, men OK, om det är smakfullt gjort kan jag gå med på det, haha. För säkerhets skull vill jag rekommendera alla att läsa boken innan. Det finns många detaljer och bakgrundshistorier som riskerar försvinna i en film. Värt att notera är att den första boken ibland säljs under namnet på hela serien, His Dark Materials. Men böckerna lär inte vara svåra att få tag i, fastän jag har köpt upp flera stycken och gett i present till vänner under åren.