onsdag 26 april 2023

The Peripheral

Att Burton Fisher varit soldat är en fördel i de virtuella krigsspel han deltar i via uppkopplingar som ger en verklig känsla av närvaro. Men hans lillasyster Flynne är minst lika drillad i att styra sin karaktär i vågade stridsscener de gånger hon hoppar in för honom. Så kommer det sig att hon tar Burtons plats när han får ett uppdrag via ett nytt avancerat headset. Men detta uppdrag är av annan art än vad de hittills sysslat med, som ett spionuppdrag men bara som en kugge i ett stort spel där Flynne inte får någon ledtråd om vad slutmålet är. Under uppdraget utsätts Flynnes karaktär för våld som känns i hennes verkliga kropp. När hon återvänder till sitt vanliga liv får hon ett meddelande om att hon och familjen är i fara på riktigt.


Den verklighet som Flynne och Burton lever i är North Carolina 2032, bara tio år in i framtiden men med mycket ny teknik inmängd i det sömninga småstadslivet som annars känns som en återvändsgränd. Vi får inte veta vad striderna i Texas gick ut på, de som Burton och hans närmaste vänner deltog i för några år sedan, men tack vare att de trimmades samman då kan de ta sig an hotet mot familjen.


Vad var det egentligen som Flynne utförde under sitt uppdrag? Hon återvänder och befinner sig i ett framtida London, men förändrat till något som både ser spännande och oroväckande ut: en ny skyline med enorma statyer mot en raserad horisont, gator som är så gott som folktomma och de människor hon möter tycks leva i en nygammal lyx, tack vare koids som är människolika robotar men säkert också på bekostnad av andra som vi inte ser. 


Efter hand får vi veta vad som orsakat det stora manfallet; the Jackpot, en rad av flera katastrofer på en gång som slog ut civilisationen gradually, then suddenly som Hemingway så kärnfullt uttryckte det. Att apokalypsen kallas Jackpot antyder att några skodde sig väl på de stora omvälvningarna. Spänningarna mellan olika grupper finns kvar, inte minst kring kopplingarna till det förflutna, till 2032 års stub och Flynne som blivit kontakten där.


Att TV-serien The Peripheral bygger på en bok, och därtill en av William Gibson, märks i hur världsbygget och dess spelare presenteras och hänger samman; inte övertydligt utan som en genomtänkt struktur där motiv och reaktioner beror på din plats i världen. Kontrasten mellan de båda tiderna är tydlig och trovärdig. 2032 års värld är igenkännbar och jordnära även när teknik från framtiden sätts i händerna på lejda mördare. I London år 2099 borde de få existerande människorna kunna leva obekymrat men alla är på sin vakt mot skarpare hot som väntar strax utom synhåll, och inredning, kläder, frisyrer och uttal är skruvade ett varv för mycket mot något som är skönt för stunden men svårt att behålla i längden. Och även det är trovärdigt på sitt sätt.

Aktörerna i dramat år 2099 är få men mäktiga och intrikat lierade eller öppet fientliga. Det finns ändå de som vill störta den nya samhällsstrukturen och då kanske också rädda 2032 års människor från att vara leksaker för hänsynslösa spelare från framtiden. Kanske har de en chans. Det kommer en andra säsong av The Peripheral.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar