torsdag 9 mars 2023

Jockum Nordström på Liljevalchs

Enkla bilder, banalt utförda, kan förmedla mycket. Kan Jockum Nordströms naivistiska teckningar säga något? Jag har försökt och försökt att tyda dem eller bara uppskatta dem varje gång jag har stött på dem, men jag hittar inget djupare i dem. Huskroppar med raka linjalkanter, människor med "fult" ritade och oproportionerliga huvuden, bildkompositioner som är litet hipp som happ - det har varit samma stil i åratal. Och här och där nakna tanter med bara bröst och rumpor - oh, så vågat!


Det kanske skall vara lätt för många att gilla den simpla konsten och så kunna tänka att finkultur inte alltid är så svårt. Men det räcker inte för mig. Det här är en annan form av banalitet än Jeff Koons men den irriterar mig på liknande sätt.


Nytt för i år är rörliga skulpturer, alla av samma modell: en tung fot av något eller några föremål, en bräcklig pinne upp och så en mobil pinne som kan snurra runt och gärna plinga till något på foten. Inte heller så nyskapande. På det hela taget inte särskilt bra.


Foto: Per-Erik Adamsson


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar