onsdag 15 februari 2023

The Turn of the Screw på Folkoperan

År 1954 skrev Benjamin Britten operan The Turn of the Screw, baserad på Henry James spökhistoria med samma namn. Skräck är ett tacksamt ämne för opera, där scenografi, klanger och händelser på scenen kan skapa den stämning som tarvas. Av den flertydiga ursprungshistorien har librettot benat ut ett scenario där spökena tar stor plats på scenen och det inte är lika troligt att deras påverkan bara finns i guvernantens fantasi.


Vår guvernant (sjungen av Marie Arnet) har en klar och fin stämma men när hon anländer till godset Bly tar musiken en vändning mot det dramatiska, efter en mer harmonisk introduktion till handlingen. Dock kommer det senare i handlingen ibland att bli så att musiken stannar i förnöjsamma klanger medan guvernantens sång oroar till både text och melodi.


De två barnen på scen (vid detta tillfälle spelade av Matheo Lindberg Vivien och Nelma Kollberg) sjunger mycket och väl, från de gladaste barnlekar till mer oroväckande sånger som förebådar ett ont slut. Fastän de är så välartade nu lär deras tidigare guvernant Miss Jessel och betjänten Peter Quint ha haft dåligt inflytande på dem. Ligger de kvar, blir de fortfarande styrda av de två illvilliga vuxna - från andra sidan graven?


Det är kusligt bra att Kristofer Lundin som Peter Quint och Tessan-Maria Lehmussaari som Miss Jessel har föreställningens bästa röster, med en bedräglig mjukhet som lockar fastän musiken är otäck. Peter Quints sånger är skrämmande i sin obegriplighet, men bit för bit framgår det hur gärna de båda vill få barnen i sin makt, nu när de själva tagit några steg mot undergången. Hotet mot barnen Miles och Flora blir konkret, liksom guvernantens vilja att skydda dem trots att hon inte riktigt vet hur. Spänningen stiger för in i det sista pågår kampen om själarna. Folkoperans uppsättning av The Turn of the Screw är mycket välgjord och sevärd.


Foto: Mats Bäcker och Nadja Sjöström


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar