torsdag 18 november 2021

Eternals

 I sjutusen år har de funnits här, Eternals som hjälper jordens befolkning att utvecklas. De landade i Mesopotamien och hjälpte mänskligheten att börja bruka jorden med smarta redskap. Deras superhjältedräkter ser överdådiga ut jämfört med människornas jordfärgade kläder, men se på hur färggrant man har byggt och klätt sig genom historien när man har kunnat, inte minst den vackra Ishtarporten och palatset som figurerar i all sin prakt i filmen. Eternals har namn som kommer att formas om men leva kvar i människors legender: krigarkvinnan Thena, Phastos som kan skapa tekniska prylar, den starke och kloke Gilgamesh, Ikaris som kan flyga.



Eternals har också till uppgift att skydda människorna mot odjuren Deviants. Med sina dubbla ögon och seniga kroppar är de skrämmande och fascinerande på samma gång, men det verkar litet övermaga att just de skall vara så sega och onda att de behöver kämpas ned av Eternals. Efter hand kommer det dock avslöjas varför just de utgör ett så stort hot mot mänskligheten.

Men som vi nog alla kan tänka ibland, och som några av Eternals också uttrycker när de står mitt i ännu ett av alla krig: ännu värre är det väl vad människorna gör mot varandra? Druig skulle gärna vilja dämpa människornas girighet och illvilja och med sin tankekraft få dem att samarbeta istället. Men det är inte Eternals uppgift, och en mänsklighet utan fri vilja är obehaglig att se. 

Framme i nutid har Eternals spridit sig till olika platser på jorden. Det har gått femhundra år sedan de utrotade den sista av Deviants, men de har inte blivit kallade till nya uppdrag. Men - faran var inte över. Nu kommer nya attacker, och med Eternals splittrade är det inte säkert att de kan göra det rätta eller ens veta vad det är.

Det är svårt att förmedla känslan av att ha funnits på jorden i tusentals år utan att filmen blir onödigt lång. Det kan glimtas här och där, i hur Eternals beter sig som hemma i alla kulturer och tidsåldrar och svarar alla på deras egna språk. Litet går det också att leva sig in i känslan av att vara någon som inte hör hemma någonstans, som bara har haft sin egen grupp att lita på men nu inte heller har den. Eternals är mer eftertänksam och vemodig än många andra Marvel-filmer, och det är välkommet. Men den aspekten gör att det inte hänger ihop lika bra med actionscenerna, som förstås är många och intensiva och välgjorda i sitt slag. Det gör inte så mycket, det är spännande att få vara med på det här första steget i en ny episk resa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar