onsdag 19 september 2018

Gräns

Hon ser udda ut och har säkert varit mobbad och utstött av oss andra under uppväxten. Men här har hon funnit sin plats, i passkontrollen vid en av Sveriges gränser. Tina kan känna av om någon försöker dölja något; hon kan känna på lukten om en människa är arg, rädd, skamsen, på väg att göra något skuldbelagt. Hon bor i en stuga en bit ut i skogen. Sambons hundar skäller på henne när hon kommer och med sambon verkar hon inte ha så mycket gemensamt, men inget av det är ju så ovanligt.


Bredvid kollegorna i passkontrollen ser Tina bortkommen ut. Ensam i sin uniform ser hon ut som en varelse som stängts in i fel kläder. Tillsammans med Vore, vars person och väska väcker Tinas uppmärksamhet, ser man en annan värld med två nya huvudpersoner. Vore liknar Tina till utseendet men där hon är inbunden och undanfallande är han självsäker och närgången. Med andra mått än mänskliga är han en snygging, en trollens Harrison Ford. Vore passerar över gränsen men kommer snart tillbaka in i Tinas liv. När Tina släpper de människoregler hon tvingats följa kan hon njuta ännu mer av det som alltid lockat henne; naturen, djuren, skogen.


John Ajvide Lindqvist skrev novellen på vilken filmen Gräns baseras. Noveller är ofta bra underlag till en långfilm; de innehåller tillräckligt mycket handling för att man inte skall behöva skära bort något viktigt, utan manusförfattaren/regissören kan istället fylla ut historien för att berika handlingen. I fallet med den här filmen har Tinas känsliga sinne hittat utkanten av en pedofilring, och att sniffa ut och krossa den ligger henne varmt om hjärtat. Det ger filmen den interssanta chansen att spela upp Tinas två identiteter mot varandra; skall hon vara lojal mot människorna eller välja trollen?


Filmen ger upphov till mycket förnöjt skrockande i publiken åt scener som är småroliga och överraskande. Som när Tina står i sin trädgård om kvällen och lugnt säger hej till någon utanför bild - och det är en stor älg med mäktig krona. Regissören Ali Abbasi har gjort ett bra jobb med att visa Tinas liv litet vid sidan av samhället och hur hon upptäcker att det hon alltid längtat efter är var hon hör hemma. Dock tycker jag att historien till slut glider honom ur händerna, och att avslutningen både är för komplicerad och alltför enkel. Det är litet synd att få lämna historien med blandade känslor efter en så övervägande bra och engagerande film.


1 kommentar:

  1. En bra och väldigt svensk fanastik-film. Inte om det otäcka utan det udda, inramat av barrskog, en grå skogstjärn och trolltyg. Skådisarna gör en fantastisk insats som bredvid-männskliga, och spelet med hundarna är riktigt bra. Gå på den!

    SvaraRadera