måndag 12 mars 2018

Ett skri i natten på Uppsala Stadsteater

Året är 1938, och en grupp människor - några helt obekanta, några släkt men utan vänskapliga band - har samlats på ett ödsligt gods för att höra ett testamente läsas upp. Åh, så härligt att få se en teaterpjäs av litet gammaldags snitt, där välklädda människor försöker lösa ett mysterium innan de mördas, springande från rum till rum i ett pampigt inrett hem. Men den där scendekoren - står den på rätt plats? Det är inte lätt att veta vad som skall vara var för de två scenteknikerna som blivit inringda i sista minuten. Det var en otäck magsjuksom som drabbade ensemblen då de gick ut för att fira igår, och även de skådespelare som inte måste bli utbytta har svårt att komma ihåg replikerna och improvisera när saker inte går som det är tänkt.


Det är en klassisk historia med okända arvingar och dödligt intrigerande om en förmögenhet som utgör ramen för pjäsens andra tema, det där allt på scenen går fel. Skådespelare kommer in för tidigt, rekvisita finns inte på plats eller går sönder, och allt sker i ett halsbrytande tempo. Bakom det synliga kaoset är Uppsala Stadsteaters skådespelare väl samspelta, och till exempel Linda Kulle och Jacob Ericksson är extra bra på att ge sina roller en dramatisk övertolkning som pricken över i:et, för att inte tala om Göran Engman som Bulten, den avslappnade scenteknikern som blir så nöjd när han kan göra något rätt.

Foto: Micke Sandström

Nej då, själva arvstvisten och mysteriet med de försvinnande och döende deltagarna glöms inte bort i virrvarret på scenen. Det kommer några scener av spännande jakter genom mörka salar, som en välkommen avkoppling från det intensiva kaoset då mer och mer går fel. Anders Lundin och Hans Marklund har skrivit en listig och mycket underhållande pjäs som ger många goda skratt till sin uppskattande publik.

Länk till Uppsala Stadsteaters sida om Ett skri i natten

Foto: Markus Gårder

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar