söndag 30 juli 2017

The Book Of Strange New Things av Michel Faber

Livet på planeten Oasis är lugnt och följer rutiner. Landskapet är platt och jämnt, täckt av en växtlighet som suger upp regnet utan att det hinner bildas pölar, bäckar eller sjöar. Luftfuktigheten är hög och det regnar ofta i milda, fascinerande stråk, men vattnet har en god melonsmak och det går att bara stå still och låta munnen fyllas av vattenklunkar.

Organisationen USIC har upprättat en koloni på Oasis, och människorna som arbetar där är också lugna och jobbar efter sina rutiner. Där finns precis de människor som behövs för att sköta ruljansen - läkare, ingenjörer, jordbrukskunniga - och nu också en pastor. Peter har sänts från jorden på speciell begäran av urinvånarna på Oasis, vilka har ett djupt intresse för Bibeln, The Book Of Strange New Things.

Liksom allt och alla andra på Oasis är Oasanerna stillsamma och till synes harmlösa. De har underliga huvuden, med framsidor som en människa inte kan känna igen som ansikten, men är annars antropomorfa. De små varelserna har lärt sig engelska och kan kommunicera med människor utan problem, förutom att de har svårt för att uttala 's' och 't'.

Som van läsare av science fiction-romaner blir man lätt oroad av det allestädes närvarande lugnet. Skall det eruptera i en katastrof? Döljer Oasanerna någon grym hemlighet? De flesta läsares nyfikenhet på dem är säkerligen större än Peters, som är mer inriktad på sitt pastorala arbete och att berätta om tron, än att fråga var deras kläder och mat kommer ifrån. Tids nog får man ändå veta det. Berättelsen vaggar in läsaren i samma lugna lunk som även Peter hamnar i hos de noggranna, svårbegripliga men välkomnande små figurerna i vackert färgade kåpor.

Efter några dagar tillsammans med Oasanerna är det människokolonin som känns främmande för Peter, och i synnerhet de många meddelanden han fått hemifrån jorden, från sin fru Bea som är kvar där under hans missionsresa. Förhållandet mellan Peter och Bea är öppet och kärleksfullt, men upplevelserna hos Oasanerna har ställt om Peters sinne och samtidigt omedvetet tröttat ut honom till kropp och själ. Beas berättelser om tilltagande katastrofer och en civilisation i sönderfall blir överväldigande. Peters tålmodiga resonerande  kring sin kristna tro och andra händelser i livet förslår inte mot den desperation som Bea känner - de två är på olika plan och trots all kärlek och alla svårigheter de mött tillsammans har de svårt att nå varandra.

The Book Of Strange New Things präglas av den mycket annorlunda fysiska miljön, men också av Peters långsamt förändrade personlighet. Det framgår att två män före honom, den tidigare pastorn och lingvisten som lärde Oasanerna engelska, har försvunnit - "gone native" säger kolonisatörerna lugnande, de stannade hos Oasanerna längre och längre och kom till slut inte tillbaka. Michel Faber berättar på ett sugande och samtidigt litet otäckt sätt om en planet och en livsstil som lockar och ändå skrämmer med sin stillsamhet.

Fler böcker av Michel Faber:
Under The Skin

2 kommentarer:

  1. Så sorgligt det låter, särskilt när jag kommer att tänka på att det är den här romanen han anser vara sin sista. Men jag vill naturligtvis läsa den ändå.

    SvaraRadera
  2. Ja, boken har en underton av vemod, men den är inte helt och hållet dyster. De nya stämningarna av uppror på jorden och hypnotisk stillsamhet på Oasis innehåller även ljuspunkter.

    Låt oss hoppas att det inte blir hans sista bok! Jag har inte läst allt han har skrivit men vill redan inte att författarskapet skall ta slut!

    SvaraRadera