måndag 13 juni 2016

Lilith's Brood av Octavia Butler

Lilith vaknar ensam i ett främmande rum. Ibland hör hon en röst som ställer frågor till henne, men under lång tid hålls hon utan information om var hon är och varför. Efter kriget som så gott som utplånade jorden och dess befolkning borde det vara gott att ha överlevt, men isoleringen och ovissheten är plågsam. Till sist vaknar hon i sin cell med en besökare som kan ge henne svar. Men besökaren är inte mänsklig, utan Oankali, en icke-jordisk livsform med ett icke-mänskligt utseende. Lilith ges tid att komma över rädslan och avsmaken för de tentakler som växer från dess kropp; tentakler som används för att uppfatta omvärlden genom de sinnen som människor har men också genom kemiskt utbyte, ett mycket mer genomgående och sanningsenligt informationsutbyte.

Människosläktet har så när utrotat sig självt, men Oankali vill helst inte låta det hända. Bit för bit får Lilith veta mer om dem, vad de lärt sig om människorna och vad de vill: skapa en ny livsform som är en blandning av människor och Oankali, och Lilith erbjuds en viktig roll i den processen.

Att läsa Octavia Butlers berättelse är ett ljuvt nöje - det känns nästan som att dricka hennes ord i form av en väldoftande mjölk. Jag undrar om jag någonsin har haft så lätt att identifiera mig med en bokkaraktär som Lilith. Hon ställer intelligenta frågor och reagerar både känslomässigt och med eftertanke. Genom hennes ögon och hela hud ser man hur lockande Oankali är, med sina finjusterade sinnen och förmåga att bygga omgivningar och verktyg som är ändamålsenliga och behagliga. Men deras byggande och utvecklande rör också levande varelser. Någon gång tänker Lilith att människor binder eller låser in djur för att få dem att stanna, medan Oankali får dem att älska att göra vad de behöver. Är inte den manipulationen ett djupt övergrepp? Skall människan ge efter och ge upp sin unika mänsklighet, hur skönt det än känns att förena sig med Oankali?

Butler är utomordentligt skicklig när hon målar upp nyanserna och motsägelserna i vad som erbjuds och vad som sker. Balanserad emellan de två extremerna att avvisa allt Oankali och att gå upp i dem helt finns Lilith, medveten om att hennes val är begränsat, nackdelarna med att kämpa emot - och insikten att hon kommer att blåsas upp som förrädare av andra människor. På liknande sätt tar olika människor till sig möjligheterna olika villigt, eller inte alls. Och framför allt är Oankali inte ofelbara - många gånger ser Lilith hur deras noggrant uttänkta planer kommer att raseras för att de inte har förstått hur människor fungerar.

Det Oankali har förstått av mänskligheten är att det finns två motstridiga principer i våra gener, intelligens och ett hierarkiskt tänkande. Det senare är vad som gång på gång leder människor till motsättningar, strider och senast kriget som skulle utplånat hela planeten. Det som däremot driver Oankali är en vilja att lära sig mer, ta in den nya kunskapen och utvecklas, även när det innebär förändring av utseende, karaktär och livsvillkor. Även den känslan, det ständiga suget efter ny kunskap och det fysiska välbehaget av att upptäcka något nytt, också när det är något för människor skrämmande som cancer, skildrar Butler så väl och så lockande att jag känner mig påverkad ned på cellnivå, eller i alla fall önskar att jag vore det.

Den första boken, Dawn, utspelar sig på Oankalis skepp, i en någorlunda kontrollerad miljö. I nästa bok, Adulthood Rites, har människor och Oankali återvänt till jorden för en ny kolonisation. Man har också börjat föda nya barn, enligt ett nytt familjemönster med fem medlemmar som tillsammans skapar sin avkomma. Det som låter komplicerat och långsökt blir helt naturligt och önskvärt under Butlers penna. Men antipatierna från människor som inte låtit sig övertygas finns och växer sig starkare. Än en gång får vi följa en person med en viktig roll att spela, Akin, som är en construct, en blandning av de två raserna. Än en gång får vi se hur grupper ställs mot varandra, hur individer kompromissar för en plats i gruppen, och hur gediget beskrivna personligheter utvecklas ytterligare.

Steg för steg lotsas vi läsare djupare in i Oankalis kunskaper och känslovärld, och i den tredje och sista boken Imago är det det tredje könet ooloi som står i fokus. Precis som i de tidigare böckerna skildras både en konfliktfylld yttre handling och personliga upplevelser med psykologisk insikt och inflätade i varandra.

Lilith's Brood berättar om ytterst främmande och icke-mänskliga livsformer och vetenskap på ett sätt som gör det mänskliga ännu tydligare. Samtidigt är teorierna och filosofierna tungt förankrade i kroppsliga förnimmelser, mänskliga och icke-mänskliga. Att läsa böckerna är som en intellektuell utmaning och samtidigt en upplevelse för alla sinnen.

Fler böcker av Octavia Butler:
Wild Seed
Kindred
Parable of the Sower
Parable of the Talents
Fledgling 

7 kommentarer:

  1. OK, den är på läslistan! :)

    SvaraRadera
  2. Jag grät en skvätt på slutet. Helt diskret. Dels för egna närstående känslor och dels för att en dam på raden bakom blev så innerligt ledsen.
    Förutom det - wow vilken föreställning! Jag kan inte beskriva känslan vid första"perspektivbytet", när jag insåg vad de gjorde med oss. Otroligt bra, starkt starkt skådespelande och ett hjärtinnerligt sorgligt tema!

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Teapot, toppen att du vill läsa Lilith's Brood! Men det ser ut som att din andra kommentar hamnat på fel post. Kan jag gissa att den är menad för pjäsen Pappan? Tack så mycket för dina kommentarer, i alla fall!

    SvaraRadera
  5. Underbart att läsa! Vad roligt att du kör ett Butler-race. :-)

    SvaraRadera
  6. Ja, Snowflake! På fredag hålls en paneldebatt om Octavia Butler på SF-kongressen Fantastika, så jag tänkte att det var dags att läsa in sig på henne innan jag lyssnar. Och vilken upplevelse det blev!

    SvaraRadera
  7. Har läst din skildring och förstår att du haft en givande tid. :-)

    SvaraRadera