torsdag 3 mars 2016

En rackarns långhelg på Stadsteatern

Om det är någon som kan ro i land att göra en fars om att gömma flyktingar, så är det Maria Blom. I komedier gäller det ofta att bortse ifrån allvaret i katastroferna som spelas upp, som att någon är förtvivlad över att inte få barn, eller att människor gömmer sig i en källare för att inte skickas tillbaka dit de kom ifrån. Men med rätt anslag kan man som sagt skratta även åt det, och Maria Blom hittar den rätta tonen för att pjäsen om En rackarns långhelg skall bli riktigt rolig utan att trilla i buskis-träsket.


Scenen är, gissar man, ett hem i en småstad: inte stajlat efter senaste heminredningstrender, utan möblerat bekvämt, med pigga färger och gamla fina burkar i hyllan. Där puttrar Bibbi (Kajsa Ernst) omkring medan maken Kostas är på jakt, och den utflyttade sonen Jakob (Omid Khansari) kommer förbi med tvätten och får med sig köttbullar hem. Det är en bild av ett lagom trevligt folkhem, lockande och igenkännbar även för oss som mest såg det på håll, där inte mycket händer.



Fast det är ju inte sant! Under golvet gömmer sig en hel drös flyktingar som vill stanna i Sverige. Det är Bibbis påstridiga hårfrisörska som propsat på att Bibbi skall hysa in dem över långhelgen. Anja Lundqvist gör frisörskan, svärdottern och ett antal andra roller med härliga, energiska överdrifter som passar perfekt mot Bibbis långsamma motstånd. Jag trodde aldrig att någon skulle få mig att längta efter en myspyjamas med tigermönster!



Och självklart blir långhelgen inte alls så lugn som Bibbi hade trott, för hux flux kommer hennes vildare syster Solveig (Ann Petrén) för att stanna några dagar. De är så där extra mycket motsatser till varandra som man kan bli när man tar spjärn emot den andra, och där Bibban är beige och försiktig är Sullan färgglad och partysugen. Och så börjar gubbarna titta upp ur golvet... Kardo Mirza gör ett toppinsats som alla dem i olika frisyrer. Det blir till att gömma sig i städskåpet, under köksbordet, i utdragssoffan, och däremellan försöka kommunicera och få sig en matbit eller till och med ett glas vin tillsammans med Sullan. Skådespeleriet klaffar perfekt, entréer och sortier i precis rätt ögonblick trissar upp stämningen, och det hela är jätteroligt! Maria Blom har skrivit och regisserat en pjäs man skrattar och blir glad av, och det är bara att tacka henne och ensemblen för det!

Länk till Stadsteaterns sida om En rackarns långhelg

Foto: Petra Hellberg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar