fredag 23 oktober 2015

Jonathan Franzen på Internationell Författarscen Kulturhuset

Ytterligare en entertainer på författarscenen! Författare behöver inte vara tysta, inåtvända eremiter som skjuter ut sina nya verk under dörren, blad för blad - i alla fall inte om de skall turnera världen runt och prata om dem efteråt. Jonathan Franzen börjar med att läsa ur sin nya bok Purity, med olika röster i dialogen och en inlevelse som visar att han tycker om att låta sina böcker få liv. Och humor! Under kvällen läser han ytterligare ett stycke, ännu mer tragikomiskt, så att vi verkligen tar honom på orden när han säger att han skriver sina berättelser med humor, och att han ser sig själv som en "fundamentally silly person".

 
Nu en brasklapp: Franzens humor, och hans mångordighet, är inte riktigt min kopp te, men jag kan se att de slår an rätt strängar hos många andra. Speciellt efter Franzens framträdande, självutlämnande och generöst, respekterar jag honom och hans författande.

Samtalet kom att till stora delar handla om Franzens senaste bok, Purity, som släpptes för bara några veckor sedan på engelska och nyss på svenska. En stor del av publiken hade ändå hunnit läsa den, men ombads att att vara sparsamma med spoilers av författaren själv. Det fanns ändå en hel del han kunde säga om handlingen och stämningen.

Purity var svår för Franzen att skriva. Han skrev om den mer än de tidigare böckerna, och skämdes för att den tog så lång tid att skriva. Att den var så jobbig att skriva var för att den tog honom tillbaka till minnen av motsvarande situationer han levt själv, då särskilt i den tidiga tjugoårsåldern då man kan vilja vara så intensivt tillsammans i ett kärleksförhållande. Det gav honom anledning att utveckla hur vår identitet ÄR de hemligheter vi har för andra - att det inte går att skapa en förening där båda känner varandra till hundra procent, och att det kan vara smärtsamt att försöka.

Om man vill utläsa kritik av feminism i boken så har man inte Franzens välsignelse; han förklarar att han är "fundamentally extremely sympathetic to feminism" men såg en plats för de scener som finns i boken. Han är inte identisk med personerna han skriver om, men gav upp några vitala delar av sig själv i tjugoårsåldern och tillbringade trettioårsåldern med att få tillbaka dem.

Nittionio procent av drivkraften, motivationen hos bokens huvudpersoner, är irrationellt, och så ville Franzen att det skulle vara. Han ville skriva en bok som du vill läsa vidare i trots att den gör dig illa till mods. Men det skulle inte vara på grund av en hemlighet som du vill veta; därför avslöjas hemligheten 2/3 genom boken. Istället lade han upp det som att en person vet svaret på gåtan, en annan vet det inte, och du vill läsa vidare för att se hur denna andra reagerar. Den här formuleringen gjorde mig för övrigt mycket nyfiken på boken.

Franzen var som sagt mycket underhållande och kunde hålla igång samtalet trots att intervjuarens frågor ofta var banala. En rolig anekdot handlade om hur Franzen hört att Ian McEwan i en intervju sagt att det inte finns några stora författare i Amerika, vilket fick Franzen att utdela offentliga nålstick mot McEwan då och då. Till slut reddes det ut, stillsamt och stilistiskt, då McEwan i ett mail till Franzen skrev "Don't believe everything you read". Den ångerfulla Franzen bad om ursäkt för att han lagt in en kort nedvärdering av Atonement i Freedom, men Joeys ointresse för boken i just den situationen var något som McEwan hade förståelse för.

Något en hänförd läsarskara vill veta är förstås vad författaren själv läser för böcker, och det var intressant att höra att Jonathan Franzen, som kallar sig binge reader, på sin book tour läst igenom Elena Ferrantes fascinerande böcker snabbare än han trott, trots att han försökte hejda sig. Så vad kunde han använda för att dimpa ned på jorden igen? Tack och lov kom han ihåg att Edward St Aubyns populära bokseries femte del var oläst, och fortsatte sedan med den fantastiskt roliga Bookerprissatiern Lost for Words.

Nu har Jonathan Franzen tagit sig djupare än tidigare med Purity. Är han rädd för hur det skall gå att skriva nästa roman? Nej, för den här gången kommer han nog inte att borra djupare, det skulle inte vara fruktsamt, så nästa bok kommer att gå i en annan ton.

Fler böcker av Jonathan Franzen:
The Corrections
Freedom

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar