tisdag 11 augusti 2015

Dune av Frank Herbert

För femtio år sedan utkom den tjocka boken Dune, en början på en science fiction-saga som verkade hämtad direkt ur den framtid den beskrev. Frank Herbert hade i flera år analyserat de starka krafter som skapar och flyttar sanddyner, och även funderat vidare på hur man skulle kunna skapa växtlighet i ett ökenlandskap. Det arbetades in i de berättelser som han sedan arbetade samman till det stora verket Dune, på svenska Arrakis - ökenplaneten.

Herberts gedigna tanekarbete märks inte bara i hur Arrakis underliga ekologiska system hänger ihop, utan i hur planetens invånare lever för att skydda sig mot det hårda klimatet och de enorma sandmaskarna som lever under ytan. Men framför allt märks det i den tusenåriga bakgrundshistorien som genomsyrar berättelsen och styr alla aktörers handlande. I likhet med epoker ur den europeiska historien finns ett styrande kejsardöme och självständiga kungahus, här utspridda över flera planeter, vilka intrigerar för att skaffa sig mer makt men samtidigt måste vara diskreta för att inte själva utpekas som skyldiga.

Sådana intriger har lett till att huset Atreides i bokens början på kejsarens order lämnar den bördiga planeten Caladan för att ta över Arrakis efter huset Harkonnen. Det underliga upplägget gör att huset Atreides är på helspänn - alla rum genomsöks efter fällor, all mat testas för gift, familjens trotjänare övervakas som möjliga förrädare. Varje officiellt replikskifte analyseras för att finna underliggande mening eller ledtrådar till annat. Hertig Leto Atreides misstänker redan att han inte kommer att gå ur flytten som segrare, men spelar sin roll och gör vad han kan för att rädda sin konkubin Lady Jessica och deras son Paul.

Vid sidan av den uppenbara maktspelarna finns det hemlighetsfulla sällskapet Bene Gesserit - ofta rent fysiskt vid deras sida som livspartners, så som Lady Jessica. De uteslutande kvinnliga medlemmarna av Bene Gesserit är tränade i avancerad kontroll av sina kroppsfunktioner, i att analysera sanningshalten i vad någon annan säger, och i att ställa sin röst så att det de säger inte går att stå emot.

Tack vare att Frank Herbert är en så skicklig författare kan han beskriva palatsintrigerna, förräderiplanerna, misstankarna och skyddsåtgärderna som om de vore de livsnödvändigheter de är för de inblandade. Även de mer otroliga effekterna av Bene Gesserits träning framstår som trovärdiga i den miljö de utvecklas. Den klaustrofobiska känslan i maktens salar återfinns i annan form i Arrakis landskap av rytande ökenstormar och det livsnödvändiga i att inte förspilla en droppe av kroppens vatten.

Att hertigens femtonårige son Paul Atreides fått Bene Gesserits träning av sin mor är något unikt och möjligtvis farligt. Med dess hjälp kan han föreställa sig hur framtiden kan bli: han skulle kunna bli den profet som Arrakis ökeninvånare väntat på, en som leder dem på jihad genom universum. Medan han själv försöker förstå sin roll i den kända världen och utverka hjälp av folket för att återta sitt rike, kämpar han också med den här framtiden av vild strid mot kejsardömet, eftersom han vet att det kommer att skapa kaos och förstörelse för så många och dra med ännu fler. Att boken tillsammans med Paul försöker dämpa och förändra hjälterollen gör den ännu en nyans rikare.

De dryga åttahundra sidorna flög förbi som en mild vind, så spännande och välskriven som boken var. Dune är verkligen ett mästerverk som förstorar upp en viktig punkt i en lång berättelse, och förankrar den både i historien och framtiden i en fascinerande värld.

Länk till en intressant artikel om Dune i The Guardian

Fotnot:
Jag läste Dune i solen under en varm sommarvecka, och sjönk så djupt in i handlingen att det kändes märkligt att titta upp mot sjön intill mig - en så stor kropp av fritt vatten, där människor frivolt körde runt små båtar med vattenskidåkare efter sig! På min andra sida en skål med vindruvor och persikor, trinda av allt läskande vatten som bara väntade att explodera mot min tunga.

Fler böcker av Frank Herbert:
Dune Messiah

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar