onsdag 3 oktober 2012

Flimmer på film

Det börjar med en rundmålning av människorna i det lilla samhället Backberga. Det är inte ett klassiskt brukssamhälle med ett tynande bruk, men väl med en dominerande telekom-leverantör som börjar hacka. Alla personer har sina egenheter som förstärks av att man bor i en liten kommun och har sina inarbetade platser i hierarkin. Där finns telekom-VD:n Tord Gellin (Kjell Bergqvist), vars dryghet utvecklats till översitteri, och ekonomiansvarige Kenneth Skoglund (Jacob Nordenson), litet fumlig och den evige syndabocken. Där finns också jobbarna på fältet, Jörgen och Roland (Olle Sarri och Jimmy Lindström) som är på plats när olyckan sker: en kortslutning i en kraftledningscentral som slår ut all elektricitet i Backberga. Strömavbrottet påverkar lokalinvånarna på olika sätt, och i synnerhet då Roland och Jörgen. Men sedan puttrar folk i småstaden vidare i sina liv.


Filmen visar stor omsorg om detaljer, såväl i scenografi som i händelser och referenser till annat. Som åskådare försöker jag först samla på mig alla pusselbitar och fundera på om de skall gå att knyta samman - stroppig IT-helpdesk, doftljus, kontaktannonser och så mycket annat. Sedan dämpar jag kontrollbehovet, låter mig flyta med i floden av bisarra men fullt möjliga händelser och njuta av dem. Det är många gånger under filmen som jag skrattar högt åt dråpliga repliker och situationer, men det är inte på bekostnad av någon stackare, för hela tiden visar filmen sympati för de många udda invånarna trots att de missförstår varandra så många gånger.


Men i många scener börjar en klump av oro att växa i magen. Det finns situationer som verkar kunna sluta riktigt illa. Ju längre filmen går, desto fler blir de konstiga och jobbiga händelserna. Jag hänger inte helt med i svängarna när filmen ändrar karaktär: när jag nu har börjat tycka om karaktärerna blir jag mer än bekymrad när riktiga hot tornar upp. Dessutom börjar en del av personerna att bete sig riktigt irrationellt. Utan att avslöja hur det går kan jag ändå säga att filmen faktiskt flätar ihop de flesta av ledtrådarna som lagts ut från början, och lirka in några saker till. Jättebra!

Trots perioderna av gnangande bekymmer är det en väldigt skön stämning i filmen; småstadsverkligheten är lätt förvrängd för att bli komisk men ändå trivsam, och det breda persongalleriet är intressant och engagerande. Jag hoppas att få se många fler filmer i den här stilen av Patrik Eklund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar