tisdag 13 mars 2012

Ender's Shadow av Orson Scott Card

Boken Ender's Game slukade jag som en godispåse, trots att delar av handlingen kändes väldigt overklig. Visst, som älskare av science fiction är jag van vid suspension of disbelief, att acceptera några orimligheter för att berättelsen skall hålla ihop. Men vissa saker är mer otroliga än andra, och i Ender's Shadow har Orson Scott Card skruvat upp det osannolika i Ender's Game ett snäpp till: ännu yngre barn som är ännu mer analytiska och ännu kvickare till att möta brutalt våld med ännu mer brutalt, men genomtänkt, våld.

Ender, huvudpersonen i den första boken, utbildar och leder arméer av barn och ungdomar som skall försvara jorden mot buggers, de insektsvarelser som nästan utrotade jordens befolkning i ett tidigare krig. Ett av barnen i hans närhet var Bean - såväl yngre som kortare än Ender, och möjligtvis ännu mer skärpt. I Ender's Shadow är det Bean vi får följa, ända från hans tid som mycket liten, hungrig och listig bland de många föräldralösa barnen på Rotterdams gator.

Än en gång låter Orson Scott Card katolska kyrkan spela en viktig roll, i form av syster Carlotta. Hennes kall är att hjälpa barnen som lever på gatan, men också att bland dem söka efter barn med de rätta egenskaperna för rymdflottan som skall försvara jorden. I hennes samtal med barnen hon möter och med andra vuxna förs intressanta jämförelser med Bibeln in, och trots att kyrkan inte får några enkla "vinster" i diskussionerna är jag glad att boken som inte utspelar sig i ett historiskt vakuum, utan låter personerna fundera över moraliska frågor utifrån sina olika synvinklar.

Liksom i Ender's Game inleds varje kapitel med en anonymiserad dialog kring vad som händer. Battle School ger inte bara en militär utbildning till sina elever, utan låter även med flit svåra situationer uppstå i det sociala samspelet. De med högst potential - Ender, Bean och säkert några andra av barnen - pressas till sitt yttersta både fysiskt och mentalt, och de som övervakar dem försöker analysera och förutse vad nästa drag bör vara. Ytterligare en fläkt av osannolikhet är hur exakta deras analyser är, vare sig de är rätt eller fel, och likaså hur Bean anar att hans tankar dissekeras och hur han därför lägger ut villospår i sitt handlande. Men precis som i Ender's Game blir den här katt- och råttaleken mellan lärare och elever ännu ett av de många spel och strider som pågår, och som alla är så spännande att jag bara vill läsa vidare för att se hur det går.

Inte förrän halva boken har gått möts Bean och Ender. Jag var rädd för att pojkarnas historia skulle överlappa varandra så mycket att Beans historia bara blev en repetition av Enders, men så var inte fallet alls. Snarare önskar jag att jag hade Ender's Game färskare i minnet så att jag skulle kunna jämföra de två pojkarnas upplevelser av de viktigaste scenerna. Beans historia är skickligt (kanske litet väl skickligt) infogad i Enders, men den är inte bara en uppblåst bihistoria utan en spännande berättelse i sin egen rätt. Orson Scott Cards styrka ligger inte i språket utan i historierna han tänker ut, och nu är jag fast i hans krönika, nu kan jag inte låta bli att läsa vidare om Ender och världen han lever i. Jag ser verkliegn fram emot filmen som skall komma 2013!

Fler böcker av Orson Scott Card:
Ender's Game
Speaker for the Dead 
Xenocide

Länk till en översikt över böckerna i Enderverse

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar