fredag 23 juli 2010

Inception

Vad jag älskar med actionfilmer är hus som sprängs, bilar som kraschar och hårda fighter på liv och död. Den kärleken dämpades länge av att jag oroade mig för människorna som får krossår, eller blir ledsna när deras hus inte står kvar längre. Men steg för steg har actionfilmerna tagit sig in på territorier där varje skada kan klistras ihop igen.

Matrix visade oss en värld skapad av datorer, eXistenZ en värld som är ett äventyrsspel, och Inception en hel matrjosjka av världar skapade av drömmande människor. De hus som exploderar var inte verkliga till att börja med, och att bli dödad kan vara flyktvägen ut ur faran.


I filmen Inception kan människor ta sig in i andras drömmar och där leta igenom deras minnen. Självklart går det, om man blundar för lagen, att skicka in någon för att snoka reda på företagshemligheter; någon eller några som är så skickliga att varje uppdrag är ett bevis på deras briljans. Inception är en "sista stöten"-film, och för Dom Cobbs (Leonardo DiCaprio) är priset för en lyckad kupp att få komma hem till sina barn. Han är mästerspionen som kuppen hänger på, men alla äventyr i andras drömmar har börjat vrida om hans egna sinnen.


Det är OK att filmen inte visar i detalj hur man tar sig in i någons drömmar, för tillräckligt mycket av sammanhangen förklaras trovärdigt. Jo visst: då och då under filmen upptäcker jag saker som får mig att undra om logiken brister eller om det är min hjärna som inte tickat snabbt nog. Men det skall visa sig att det är just de små luckorna som skapar filmens djup.

Alla de läckraste ingredienserna i en actionfilm - exploderande byggnader, prickskytte och hårda fighter mot skurkarna, människor som faller i slow motion och inre kval som måste övervinnas i sista sekunden när allt står på sin spets - i Inception är det inte bara naturligt utan till och med nödvändigt för historien. Vad lille, smale Joseph Gordon-Levitt gör i nollgravitation gör honom till den mest osannolike och imponerande actionhjälten jag sett på länge.


Förra sommaren fick vi ett knippe hjärndöda men stenhårda actionfilmer. I år fick vi först bara tomma 3D-animeringar, men till slut äntligen en film som övertygar både ögat och hjärnan. Inception är tillräckligt exakt för att sitta ihop som ett nästan perfekt pussel, men också tillräckligt otydligt för att inte ha en simpel lösning. Det finns fler än jag som fortfarande undrar, och är man beredd på spoilers finns det människor som vill diskutera. In i sista bildrutan är jag inte säker på vad jag har sett, och det är det allra bästa med Inception.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar