tisdag 9 februari 2010

An Education at the cinema

Det är lätt att tycka om huvudpersonen: en ung, smart Jenny, duktig i skolan och med drömmar om universitetet och ett rikare liv. Så långt känner jag igen mig! Mamman och pappan stöttar henne så mycket de kan, och gläds åt tanken på hur långt hon kan gå. Det är en fin stämning i familjen; de är kärleksfulla mot varandra, skojar och bryr sig om varandra.

Peter Sarsgaard får förlåta mig, men jag har alltid tyckt att han ser litet sliskig ut. Det gör honom helt rätt i rollen som David, mannen som uppvaktar Jenny med klassiska konserter i West End, fina middagar och planer på att resa till Paris. Så spännande och lockande! Det liv som Jenny drömmer om kan hon få redan idag, utan att slita med studierna som kanske ändå inte leder till lyckan.

Men Jenny är en skolflicka på 16 år, och David är en vuxen man. Det syns när hon kommer i sin skoluniform, det syns när hon är uppklädd till jetset-flicka, och det gör kärlekshistorian litet obehaglig.

David och Jenny festar med Davids två vänner, Danny (Dominic Cooper) och Helen (Rosamund Pike). Helen är en bekymmerslös glamour-babe. Hon är inget som dagens självupptagna bimbos utan bara så totalt ointresserad av klassisk musik, böcker; allt annat än att vara snygg och leva i lyx. Hon är raka motsatsen till Jenny, men en bra vän ändå, och jag skrattar högt åt flera saker hon säger.

Carey Mulligan spelar Jenny förtjusande, även om jag tycker att man poängterar hur ung hon är litet väl ofta genom att släppa fram hennes bubblande skratt. Men det blir en bra kontrast mot Sarsgaards ansträngda leende. Kan det sluta väl? Kan Jenny få kärlek, nöjen, ett rikt liv och en skarp hjärna på samma gång? Jadå, det tror jag i varje fall!

7 kommentarer:

  1. Roligt att läsa, jag är väldigt sugen på den här filmen. Framför allt verkar den ruskigt snygg.:) Hade inte Alice i underlandet så dominerat filmvåren tror jag 60-talsmodet hade kommit starkt i vår.:-)

    SvaraRadera
  2. Ja, man får verkligen lust att klä sig tjusigt! Det man ser i filmen är kläder som känns tidlöst snygga, så det är bara att låta sig inspireras. :)

    SvaraRadera
  3. Åjaa, jeg så den for noen dager siden! Jeg likte den veldig godt. Alfred Molina gjorde inntrykk :D Så mange estetisk vakre ting også; klærne, musikken også videre.

    SvaraRadera
  4. Jag blir också jättesugen på att se filmen! Så nu får den skynda sig till Gävle! Tack för inspirerande text!

    SvaraRadera
  5. Visst är filmen snygg! Och jag känner mig ännu nöjd med att vara den duktiga Jenny som pluggade vidare och älskar kultur och bildning!

    SvaraRadera
  6. Nu är den avverkad. Och vilken fin film och du har verkligen rätt i att man blir glad i att man pluggade vidare.;) Även om den är väldigt tidsbunden också, naturligtvis. Måste säga att jag gillade att det var så många bottnar i den. Hon är ju faktiskt väldigt övertygande när hon ifrågasätter varför de egentligen utbildar sig, läser vidare vid universitetet. Hon känns otroligt trovärdig som karaktär och slutet kändes inte alls självklart från första början. Man ser ju verkligen hur hon växer i filmen. Att hon känner sig sig äldre än hon är ända tills hon faktiskt blir äldre och inser hur ung hon var tidigare.:) Glad att jag såg den, blev också väldigt imponerad av Molina.

    SvaraRadera
  7. Bokomaten, jag tycker att det märks att filmen är baserad på en bok på de här detaljerna, där de säkert fick mer utrymme. Och det är bra! Det gör en bra film om den inte "bara" handlar om huvudhandlingen. Och som du säger, det hon funderar över är ju värt att fundera över. Men jag känner också att jag valde rätt, eller snarare valde en bra mix av studentliv och seriöst pluggande!

    SvaraRadera