Sunny

Saknaden efter maken Masa och den lille sonen Zen, som dog i en flygplansolycka, blir ännu större av att Suzie inte kan japanska. Efter flera år i Japan har hon fortfarande inte heller några nära vänner, och svärmor är avvisande och tar kontroll över begravningen av den älskade sonen. Masa jobbade med kylskåp, eller hur? Nej, han jobbade på något mer avancerat än så: avdelningen för homebots, och nu får Suzie med sig en hem - Sunny, Masas sista gåva till henne.

Av flera anledningar tycker Suzie illa om Sunny, och man kan fråga sig varför Masa inte kunde gissa att Suzie och nästan vem som helst annars skulle ogilla en överdrivet positiv och påträngande personlighet hos en hemhjälpsrobot. Till saken kommer också mörkade rapporter om homebots som mördat sina ägare - ännu en anledning att inte vilja ha en i sitt hem. Men när Suzie ser en skymt av Masas personlighet i Sunny vänds hennes känslor till en stark dragning till den runda lilla roboten.

Oväntat och osannolikt får Suzie en ny vän, den sprudlande och idérika Mixxy. Inte oväntat är nu också yakuzan intresserad av Sunny. De tre beter sig dumdristigt och hamnar i livsfarliga situationer med människor som torterar andra människor på de grymmaste sätt strax utanför bild.

I olika avsnitt flyttas fokus till Masas bakgrundshistoria, och till Sunnys tillkomst och historia vilket är den svagaste biten i en litet rörig serie. Robotar med personlighet, och människor som värderar dem lika högt som andra människor, och hemliga kodsnuttar som aktiverar oanade funktioner, är troper som jag har svårt att sänka min garde inför efter decennier i IT-industrin. Men kan man göra det och kanske till och med tycker om Sunny och den udda blandningen av hemtrevliga miljöer och hårdkokta yakuza-brott, så kan man gilla serien Sunny.