söndag 21 juli 2024

Peaux Duo i Kungsholms kyrka

Marimba är ett välljudande instrument som jag alltid är glad att få höra. Rasmus Jönsson Hansson och Filip Korosec i Peaux Duo trakterar inte bara en utan varsin och en extra av dem, och bjöd på ett fint program med verk som de båda unga männen själva arrangerat för sin mer ovanliga konstellation av instrument. 


Gabriel Faurés Nocturne No.1 i Ess-moll (1875) klingade inledningsvis sakralt i kyrkans fina akustik, och utvecklades efter hand till större och mer sagolika klanger. En annan fransk kompositör av spännande verk som gör sig utmärkt på marimba är Maurice Ravel, från vars Miroirs (1904-05) duon spelade sats 2, 3 och 5. De hade en drömsk klang, tidvis nästan mardrömslik, och de var genomgående väl framförda och väl mottagna.

Den mycket begåvade Lili Boulanger hann skriva minnesvärd musik under sin korta levnad. Under de skickliga musikernas klubbor växte fram mer distinkta och engagerande melodier inramade av lyriska klangar, i hennes 3 Morceaux (1914) vilka ursprungligen var skrivna för piano.

Tigran Hamasyans musik ligger mer åt jazzhållet till, men där är ju marimba och vibrafon också ytterst hemma. Hans vackra Fides Tua (2017) blev mycket mjuk och fin i Peaux Duos tappning. 

Passacaglia (2006) blev så populär att kompositören Anna Ignatowiz-Glinska numera har hört den till leda. Det har inte vi! Det var som att musiken berättade en historia med många olika skeenden och det lät bra i kyrkorummet.

Som extranummer fick vi höra ett stycke av ynglingarnas vibrafonlärare Anders Åström, Mad At Dance, som tydligen alla slagverkselever har spelat någon gång. Helt klart är verket skrivet både som en utmaning för den som framför det, och som en uppvisning av vibrafonens räckvidd och möjligheter. Därmed inte alls sagt att det låter som en etydövning, tvärtom var stycket fullt av liv och lek, och en fin avslutning på en väluttänkt konsert i sommarkvällen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar