Perfect Days

The Tokyo Toilet står det med stora, latinska bokstäver på overallen som Hirayama klär på sig varje dag. Toaletterna han städar är fint designade, ändamålsenliga och vackra men diskreta i stadsmiljön. Därinne finns en mängd detaljer att tänka på att göra rent och putsa, och Hirayama gör det noggrant och uppmärksamt. (Vi slipper se de värsta nedsmutsningarna.) Om någon kissnödig kommer rusande kliver han stillsamt ut för att släppa fram dem i sin nöd.

Under första halvan av filmen Perfect Days hör vi inte Hirayama yttra ett ord, men vi ser honom upprepa sina dagliga rutiner: vika ihop och flytta undan sovtäckena, köpa en kaffe ur automaten utanför hemmet, göra sitt jobb, köra hem igen, cykla iväg för att äta kvällsmålet. En del av rutinerna är mer glädjefyllda än andra: att tvaga sig och nöjt sjunka ned i bassängen i det publika badhuset, att mötas av servitörens pigga utrop om ett gott dagsverke, och kanske bäst av allt: att vattna sina sticklingar, och stanna till och titta upp mot trädkronorna mot himlen.

Vi kan förledas att tro att Hirayama är en simpel och därför lycklig människa, en som kanske andra lätt glömmer eller till och med utnyttjar. Hans enormt irriterande kollega Takashi tigger pengar av honom för att kunna köpa drinkar hos söta Aya som han försöker flirta med, och vill att Hirayama skall sälja sina värdefulla kassettband med rockmusik från 70-talet. Men Hirayamas musiksamling får förbli så gott som intakt och fortsätta glädja honom. Istället börjar vi se större delar av det som gör hans liv rikt. På den minimala baren dit han ofta går är han omtyckt och en del av det lilla men stadiga gänget. När systerdottern rymmer hem till honom är deras gemenskap genuin och givande. 

Och även de många flyktiga men återkommande mötena med människor han inte känner är en del av att skapa ett liv som känns meningsfullt: mannen som skuggboxas och kramar träd; shintomunken som hälsar på Hirayama och låter honom ta en stickling av det stora trädet; damen i boklådan med en kommentar till varje bok han köper; även wokförsäljaren som varje dag ropar "mat för ett gott dagsverke"; de musikaliskt givande sjuttiotalslåtarna som förgyller hans bilresor. Visst finns det sorg även i Hirayamas liv, men han vet att det inte går frånvaron av olycka som gör livet felfritt, utan glädjen som också finns där och kan göra en dag perfekt.