Fritt fall

Kommer vi ens att få se Samuel? De flesta som bänkar sig för att se Fritt fall (Anatomy of a Fall) vet nog att den handlar om utredningen kring hans död tidigt i filmen. I de inledande scenerna hör vi bara från honom på övervåningen, den olidliga höga musiken han verkar spela enbart för att störa intervjun med hustrun Sandra på nedervåningen. Därefter följer vi parets son Daniel som tar ut hunden Snoop på en promenad i snön. När pojken sedan kommer tillbaka ligger pappan död nedanför huset.

Det händer alltid saker utanför vår egen uppmärksamhet och oftast behöver vi inte veta allt för att tycka oss ha koll på läget. Men nu måste man undersöka, analysera och rekonstruera vad som hände under de kritiska minuter då Daniel var ute med hunden, Sandra var kvar i huset och Samuel störtade mot sin död. Vem är huvudmisstänkt när någon dör oväntat? Jo, maken/makan, och snart står Sandra åtalad. Hennes försvarsadvokat är Vincent, en nära vän sedan länge.

Det är inte ett stiliserat amerikanskt rättegångsdrama i igenkännbar stil som vi hamnar i, utan förhör av Sandra och av inkallade experter där det snabbt kan växla fram och tillbaka vem som ställer frågor och vem som svarar. Det torde vara förvirrande för en redan pressad svarande, men filmen spelar inte upp någon känsla av utsatthet hos Sandra, inte heller över det faktum att man kräver att hon genomgående talar franska trots att det inte är hennes modersmål. Rent allmänt är det så att filmen väljer (och oftast lyckas med) en svårnavigerad balans mellan att vara oprecis och oförutsägbar, och att visa extremt mycket fakta i fallet utan att spela på publikens känslosträngar. Några huvudpersoner har en antydan till att vara stereotypa men mest för att skapa en distans mellan dem och åskådarna: åklagaren har rakad skalle så att han liknar en fotbollshuligan, Sandra är samlad och allvarlig och visar endast sällan ögonblick av sorg.

Rättegången börjar med två helt motstridiga försök till rekonstruktion av hur Samuel föll mot sin död. Redan i detta skede när man enbart tekniska ledtrådar skall betraktas och användas står det klart att de kan tolkas helt olika beroende på uttolkarens kynne. Samuels psykolog då, borde inte han ha den fulla bilden av Samuels sinnestillstånd? Men även om man borde öppna sig för sin psykolog så kan man alltid välja vilken del av verkligheten, eller vilken egen tolkning som man berättar. Som Sandra säger, det de hör är bara en liten bit av hela det livet som de hade tillsammans.

Mer och mer blir rättegången inte till en utredning av hur Samuel dog, utan en blottläggning av Sandras och Samuels äktenskap, med nästan osannolikt mycket fakta vilket ändå inte kan ge ett entydigt svar på frågan om Sandra mördade Samuel. Filmen är utan tvekan ett självständigt verk men det är intressant hur viktiga verk ur världshistorien skymtar i handlingen: Virginia Woolfs Ett eget rum men med omvända förtecken, Juli Zehs bok Schilf (som ju råkar heta Fritt fall på svenska) och förstås Franz Kafkas Processen, då rättegångens fokus glider över i att utreda Sandras karaktär och moral. Då Sandra själv är så återhållsam med sina känslor får vi åskådare en distans till hennes öde och kan själva väga de oklara indicierna mot varandra, som om vi också vore de domare som vi samtidigt inser aldrig kommer att kunna hitta den exakta sanningen. Vi lika litet som de.

You! Hypocrite lecteur! – mon semblable, -mon frère!