De närmaste vännerna är på väg hem till Elisabeth (Babou) och Pierre för en trevlig middag. Den förste att komma är Babous bror Vincent, skojaren som inlett med att bryta fjärde väggen och berätta en del i förväg för oss åskådare. Men det han har berättat är småpotatis jämfört med vad vi kommer att få höra under kvällens gång. Snart kommer också Babous bäste vän Claude, och nu väntar man bara på Vincents höggravida fru Anna. Har de bestämt ett namn på barnet? Ja, men Vincent säger bara att det börjar på A och låter vännerna gissa. Namn efter namn kastas fram men alla är fel. Vincent ger ledtråden att det är från fransk litteraturs vackraste kärlekshistoria... Benjamin Constants bok om Ellénore och - Adolphe.
Men han kan ju inte kalla sitt barn för Adolf!!! I synnerhet Pierre tar illa vid sig men Vincent står på sig, så Pierre måste börja lägga ut argumenten för varför det är fruktansvärt att ge sitt barn samma namn som en av historiens värsta diktatorer. Vincents svar är i teorin ganska kloka, även då vi gissat att detta är ännu ett av hans (mestadels irriterande) skämt, men de förbiser ju den mänskliga aspekten av det hela, och att folk som möter lille Adolphe kommer att höra Adolf och inte uppskatta den filosofiska finessen med att försöka skymma den grymmes rykte med en ny, bättre människa med samma namn.
När Anna till slut gör entré dras hon in i den upprörda diskussionen i tron att det handlar om namnet de egentligen har valt, Henri, och råkar i ilskan säga något nedsättande tillbaka om namnen Pierre har givit sina två barn. Nu tippar det fåniga skämtet över till allvar, och verkliga antipatier och väl bevarade hemligheter slinker ut en efter en och drabbar alla de närvarande.
Der Vorname (Le prénom) är ursprungligen skriven av de franska författarna Matthieu Delaporte och Alexandre de la Patellière, och det är med fransk esprit som replikerna faller - lättsamt, naturligt, komiskt, allvarligt. Skådespelarna är mycket trovärdiga och samspelta, i synnerhet Susanne Hermann som Elisabeth, Darius Bode som Pierre och Conrad Leilich som Claude. Regissör Klaas Lange har hittat rätt balans mellan humor och allvar, i synnerhet i det viktiga ögonblick när Claude lyser av lycka och Vincent vrider sig i motvilja. Der Vorname / Le prénom är lättsam utan att vara trivial, och en underhållande och sevärd pjäs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar