I stadsdelen Belém i Lissabon finns kulturcentret Centro Cultural de Belém. Jag var där veckan innan Museum of Contemporary Art öppnade, alltså MAC-biten av konstdelen, och det var bara Berardo Collection jag såg, men bara den är rik och varierad nog för att ge en god bild av 1900-talets konst, med andra verk än de vi brukar se av kända konstnärer, och verk av konstnärer vi inte känner till lika väl här uppe i norr, alla upphängda efter tema och med initierade beskrivningar av tidens strömningar.
Clément Serveau: Guitare, Chaise et Formes, 1925
Albert Gleizes: Woman and Child, 1927
René Braem: Composition, 1926
Ella Bergman-Michel: Untitled (OB194), 1925
Notera godispapperet nere i vänstra hörnet av Kurt Schwitters collage - Fox apelsinkola! Femtio år senare stod den maskinen i Maraboufabriken i Sundbyberg, och undertecknad föråt sig på citronkolor under sin första vecka som anställd där.
Kurt Schwitters: Rudol #333, 1939
Man Ray: Café Man Ray, 1948
Vilmos Huszár: Sem titulo/Untitled, 1924
Lajos Kassák: Sem titulo, 1922
Piet Mondrian: Tableau (yellow, black, blue, red and grey), 1923
Fascinerad stannar jag framför Oskar Schlemmers Triadisches Ballett från 1922 med musik av Paul Hindemith, återskapad år 1970 av Margarete Hastings. Så vacker, meditativ och fantasieggande.
César Domela: Relief, 1938
Josef Albers: Study for Homage to the Square: Blond Autumn, 1964
Laszlo Moholy-Nagy: CH XIV, 1939
Det är underbart att se de lysande färgerna på tavlorna från mellankrigstiden.
Otto Freundlich: Sem titulo, 1934
Robert Delauney: Relief, Rhythms, 1932
Étienne Béothy: Épée flamboyante, 1935
Franciska Clausen: Studsande cirklar, 1930
Surrealister är alltid spännande.
Giorgio de Chirico: La Cohorte Invencible, 1928
Pierre Roy: Le Café de la Marine, 1930
René Magritte: Le Gouffre Argenté, 1926
Hans Bellmer: La Toupie, 1956
Jacques Hérold: La Rencontre, 1936
Likaså de skönt taktila skulpturerna från 1960-talet.
Jean Dubuffet: Borne au Logos V, 1967
Maria Helena Vieira da Silva: Composition, 1948
Jésus-Rafael Soto: Cacique, 1983
Yves Klein: IKB 103, 1956
Louise Nevelson: Royal Tide, Dawn, 1980-84
Pop-Art-sektionen hade litet väl mycket fokus på pinuppor, men en del annat intressant. Och så ännu en svårbegriplig tavla av den brasilianske (!) konstnären Öyvind Fahlström.
Patrick Caulfield: Lit Window, 1969
Allen Jones: La Sheer, 1968
Öyvind Fahlström: Babies for Africa, 1963
Bara den här kollektionen som sprider sig över andra våningen är värd ett besök, och när nu även de övriga delarna har öppnat finns det ännu mer god konst att uppleva på Centro Cultural de Belém.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar