lördag 4 november 2023

Azymuth på Fasching

Från originaluppsättningen för femtio år sedan är bara basisten Alex Malheiros kvar, och även om han sitter på en stol och spelar ibland så knäpper det funkigt och skönt om hans instrument, just som det skall. Trummisen Ivan ”Mamão“ Conti dog tyvärr tidigare i år, men bandet tog in vännen Renato Massa istället och fortsatte turnéplaneringen, och det kan alla vi i publiken vara glada för. Kiko Continentino står omgiven av keyboards och klappar vänligt sin Yamaha när konserten skall börja. Från KORG-apparaten vrider han sedan fram mer spejsade ljud till den inledande låten, och den goda stämningen som följer.


Nästa låt är Vôo sobre o horizonte från 1977, en lugnare låt där grabbarna sjunger svagt i refrängen. Det är endast sällan de säger vilken låt de spelar och jag kan dem tyvärr inte tillräckligt väl för att känna igen dem i stunden. Till nästa låt spelar och sjunger Kiko via KORG:en igen med en robotröst som vi i publiken gillar, till ett kantigare och funkigare sound som växer till ett muller, och jag lyckas utröna att det är låten May I Have This Dance.


Villa Mariana skrevs av Ivan Conti och nu spelar gruppen den till hans ära, en lugnare låt med skönt gungande rytm. Från mjukare pianotoner och allsång avslutar männen första set med en funkig låt, och fortsätter i den stilen i nästan hela andra set. Tungt och funkigt, mindre av psykedeliska ljudmattor och mer allsång från publiken som dompteras av Alex Malheiros vars smattrande bastoner driver musiken framåt. Renato Massa på trummor är stadig och kanske inte så personlig i sitt sound, men desto mer entusiastisk är Kiko Continentino, full av energi och glädje i sitt hörn av keyboards. Vi får mer av robotrösten, och tempot och temperaturen är höga in i sista vibrerande minuten. Femtio år av bra musik, tack för det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar