The Vegetarian av Han Kang

Ur tre olika personers synvinklar får vi se Yeong-hye. Den första är hennes makes, och han är otrevligast av dem alla. Han älskar inte sin fru, tolererar henne bara, och varken känner eller uppskattar henne. När hon plötsligt bestämmer sig för att sluta äta kött, slänger ut allt dyrt kött de redan har i kylskåpet och börjar bete sig underligt, är det oerhört besvärligt för honom och hennes beteende gör honom arg och irriterad.

Nu är det inte bara matvanorna som förändras hos Yeong-hye. Hon drar sig undan från världen och är frånvarande även när hon sitter med andra människor, talar mycket litet och säger ännu mindre om varför hon (inte) gör som hon gör. Det hon ändå berättar är svårbegripligt, och vi läsare som får fler detaljer ur drömmarna som fått henne att vända sig bort från köttätandet blir inte heller helt kloka på hur hon resonerar.

Att vägra att äta kött blir ett större problem i Yeong-hyes familj än det borde vara under normala omständigheter. När hennes brutale far försöker tvinga i henne en köttbit skär hon sig i handleden och blir strax efter förd till en psykiatrisk klinik. Visst är det oroväckande hur mycket hon har magrat då hon nästan har slutat att äta något alls. I näste berättare, Yeong-hyes systers make, väcks en fascination för Yeong-hye och när han inkorporerar henne i ett nytt konstprojekt blir resultatet för henne överraskande lyckosamt. Lyckosamt i hennes ögon, men ännu svårare för resten av världen att förstå och acceptera.

Männen i Han Kangs bok är burdusa och egoistiska, och deras intresse för en människa eller händelse registreras medelst deras erektioner. Så sorgligt! Det är Yeong-hyes syster In-hye vi kommer närmast, när hon i bokens sista del minns de svåra stunderna i systerns barndom, verkligen försöker förstå varför Yeong-hye gör vad hon gör, och märker hur även hon själv börjar få en annan syn på sig själv i världen.

Tidvis är det irriterande att Yeong-hye beter sig som ett mysterium, uppenbart provocerande genom sin likgiltighet inför världen, som att hon är placerad i berättelsen för att skapa reaktioner hos andra, inte för sin egen skull. Men i slutändan blir det en del av budskapet: hur svårt det är att förstå en människa som går mot ett mentalt sammanbrott, och hur det varken går att möta vanföreställningarna med logik eller med kärlek.