Museu Nacional de Arte Contemporânea do Chiado i Lissabon visar sedan dryga hundra år samtida konst. En av dessa samtida konstnärer och tillika Lissabonbo är Mimi Tavares. Ett urval av hennes verk ställs ut under titeln Sons Invisiveis/Invisible Sounds. Jag känner inte till henne sedan tidigare men ser att hon även målat färgrika tavlor. Här är hon dock sparsam med färger och täckning. En del bilder är nästan som försök av en aspirerande konstnär som inte räknar med att bli färdig med bilden. Dock är Tavares teknik och känsla för komposition driven, och de stora tomma ytorna mer ett tecken på mod och självkänsla.
Ibland är två verk placerade så att de korresponderar med varandra, som den gedigne herren som syns som porträtt och placerad i ett landskap. Där ser han inte lika auktoritär ut som på den stora sammanställning av herrporträtt som han har rymt från.
Jag tycker mycket om tekniken att teckna en bild huvudsakligen i svartvitt med komplettering av bara en färg (eller två).
Några bilder av äldre personer i speciella situationer ser ut att bära på en innebörd som jag som utomstående inte kan förstå. Kanske inte mystik men en historia förankrad i naturen omkring dem.
Men barn som leker är det alltid lätt att ta till sig, liksom ungdomar som längtar bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar