Vi märker från alltfler håll att kampen för jämställdhet inte kan läggas ned. Men när framstegen som kvinnor och män nådde naggas i kanten, så kan man se tillbaka på den feministiska rörelsen på nittonhundratalet för att inspireras av glöden och sammanhållningen. Moderna Museets retrospektiv med tavlor är en underbar energikick och samtidigt ett tillfälle att beundra Monica Sjöös fina känsla för hur man skapar en tavla som myllrar av innehåll utan att den blir rörig, eller en bild med stora krafter som inte känns övermäktig.
Monica Sjöö föddes år 1938 och kom att leva stora delar av sitt liv i Bristol. Den feministiska kampen gestaltas i hennes tavlor, liksom hennes erfarenhet av att föda barn och hennes tankar om den stora kosmiska modern.
Några tavlor bär uppfordrande feministiska budskap, andra fokuserar på den kvinnliga gudomen och det är uppfriskande hur självsäkert de senare framställs, inte i polemik mot existerande patriarkala religioner utan som något eget och självständigt.
Arbetet med konturer, färgfält som går i varandra och färgskalor gör tavlorna till fantastiskt inbjudande verk, fulla av energi och visioner. Det är ett nöje att se dem, men ett tvetydigt nöje eftersom vi minns hur väl de behövdes på 1960- och 1970-talen och att de kan behöva plockas fram igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar