lördag 10 juni 2023

Eurocon 2023, torsdagen

Have Space Suit - Will Travel! The LARP scene goes into space

Vilken bra början, för det är ju ändå ut i rymden jag vill! Nu har jag ingen rymddräkt, bara en silvrig jacka, och därför var det bra att deltagare erbjöds färdiggjorda dräkter i Battlestar Galactica-lajvet Monitor Celestra, det första jag vågade mig iväg på och vilket faktiskt också var det första för Britt-Inger Johanssson, som berättade om tre science fiction-lajv: Monitor Celestra, Lotka Volterra och Odysseus.

Att få en färdigdesignad dräkt sänker inte bara tröskeln för nya deltagare, utan är också en viktig del i att skapa känslan på dessa lajv: man spelar ofta en besättning i uniform, och utseendet på kläderna avslöjar vad du arbetar med vilket är en hjälp när man skall driva handlingen framåt. Lika stor del i att sätta stämningen har miljöerna man befinner sig i, något man verkligen lyckats med i Monitor Celestra som utspelade sig på ett skepp vid hamn, Lotka Volterra där man bodde under jord i råa, kalla lokaler som tidigare varit skyddsrum, och Odysseus, där en skola med stor skicklighet och känsla för detaljer gjorts om till ett rymdskepp. Det ser mycket lockande ut att anmäla sig till nästa resa med Odysseus som planeras till 2024!


Märkliga urtidsdjur och deras värld

Torill Kornfeldt har i åratal glatt Swecon-besökare med sin breda och gedigna kunskap om udda djur genom jordens historia, så döm om min förvåning när hon blev ut-nördad av Johan Egerkrans! Nej, alls inte utskåpad utan tvärtom blev dialogen mellan dem båda fantastiskt intressant då båda var så djupt kunniga och kunde bolla latinska namn, geologiska perioder och vilka djur som levde när. på ett mycket underhållande och inbjudande sätt. Egerkrans är aktiv i paleocommunties och där måste man kunna alla termer för att platsa, så vi fick snabbintroduktioner till olika utvecklingslinjer av dinosaurier och även arter som överlevt in i vår tid. En av hans favoritperioder är den kambriska explosionen där plötsligt en massa nya former av djur uppstod, såsom tagghudingar och ryggstråledjur, och till vår glädje finns det en plats i Kanada där många av dem bevarats och då inte bara de hårda delarna utan även de mjuka delarna så att vi kan se hur de såg ut. En annan favoritperiod är perm där de dominerande landdjuren faktiskt är våra förfäder, däggdjur om än reptilliknande, och han skulle gärna vilja göra en ny bok om den perioden att foga till de många dinosaurieböcker han redan gett ut för både stora och små.


Torill Kornfeldt å sin sida arbetar med ett nytt projekt där man undersöker vilka stora evolutionära steg under jordens historia det var som gjorde att människan kom att utvecklas, och också om detta skulle kunna hända på en annan planet. Där kunde hon komma med en förklaring till den kambriska explosionen; snowball earth, då jordens temperatur var lägre och ett istäcke låg över större delen av planeten. Då is består av färskvatten måste vattnet därunder ha varit extremt salt, och i närheten av varma källor kan liv ha utvecklats vidare efter dessa förutsättningar. Men ovanpå isen kan det ha funnits pölar med färskvatten där andra former av liv har utvecklats - olika för olika pölar. När så istäcket smälte så blandades alla dessa former av liv samman och konkurrerade om resurserna på ett nytt sätt. Det var vid den tiden som flercelliga djur började utvecklas, med ögon och hårda skal och tänder för att se andra, attackera och bita dem och även skydda sig själva. Fascinerande! Jag ser fram emot att läsa mer om detta från dem båda!

Using Speculative Fiction as Your Research Ground
Anna Bark Persson, Niels Dalgaard, Karolina Fedyk, Merja Polvinen, Cheryl Morgan(moderator)

Att många inte tar science fiction och fantasy på allvar avspeglar sig förstås även i akademin. Det vittnade deltagarna i panelen om, men kunde också berätta om hur det har börjat röra på sig även där, och för att man tack vare interdisciplinära projekt och samarbeten öppnar sig mer för områden utanför de gamla, beprövade. Detta skiljer sig förstås åt mellan olika länder och lärosäten, men just Finland verkar ligga långt framme här och det är ju bra! Merja Polvinen kunde berätta om hur ett större projekt som undersöker olika sorters narrativ via hennes institution kunde hitta grogrund för inriktningen på "failed narrative" hos spekulativ fiktion, som ju intresserar sig för klimathotet trots att det är en långsamt krypande katastrof.

Hedersgästintervju: Johan Egerkrans

Johan Egerkrans är spirituell, rolig att lyssna på och bra på att berätta om sig själv - kanske för att han pluggat marknadsföring! Men intervjun blev ännu bättre av att moderatorn Patrik Schylström var så kunnig om de många böcker Egerkrans gjort, och hade mycket fina bildexempel från hans långa karriär att visa upp. Dock inga från de fina gubbarna han ritade redan som tvååring! Men en av de 300 blyertsskisser från rollspelet Gemini som var den första utgivna bok hans verk dök upp i, efter en lång tid av rollspelsintresse. Efter flera år med att skapa konst till rollspel och dataspel gick han vidare till att illustrera barnböcker, bland annat Taggtråds-Tim och Monsterflickan, och arbetade i tio år som illustratör på Wahlströms. På senare år har det blivit mycket fantasy och Johan Egerkrans längtar litet tillbaka till att rita rymdskepp igen. (Men vi vet ju också att han vill göra fler dinosaurieböcker, det sade han ju för tre timmar sedan!)

När man arbetar som illustratör kan författaren ha egna idéer om hur det skall se ut och en del kan bråka en del om vad Johan Egerkrans presenterar och vilja ändra här och där, medan andra inte bryr sig lika mycket. Då kan det vara skönt att bara hålla kontakt via förlaget, inte med författaren i egen hög person. Egerkrans kan dock själv känna igen den känslan när hans böcker översätts till engelska - det är ju hans visioner som formas om litet grand.

I ett par år pushades Johan Egerkrans av sin redaktör att göra en helt egen bok, han hade ju ett bra språk tyckte hon! Det hade varit lätt att göra en egen Harry Potter men han ville inte hamna där och visste också att resultatet skulle bli mediokert. Istället kom han på att han skulle välja ett ämne han redan tyckte om - myter! Nordiska gudar! Men att i princip presentera Snorres Edda i ord och bild - det kändes som att bita i ett väldigt stort guldäpple... Istället började han med Nordiska väsen, som ju i princip är en monsterbok men inte för rollspel utan för vår mytologi. Då kände han att han var OK med att skriva korta texter, och han vill ju också vara en folkbildare, så det blev en väg in i något som sedan kom att följas upp även med den fina boken om Nordiska gudar, och fler efter det.

För att göra paus i den här ganska tunga utgivningen valde Johan Egerkrans att ge sig på något lättare - pekböcker! Men med spännande teman som Första Odjursboken och Första Dinosaurieboken och en snygg estetik och färgskala som doftar 1960-tal. Där utvecklade han sin stil från att ha använt mycket konturer till att fortfarande använda linjer där det nästan skall synas hur han drog strecket, men ta bort dem så att bara färgfälten blir kvar. De många vackra bilder som Patrik Schylström så hjälpsamt visade upp får mig att tänka att jag nog även vill skaffa några av de här barnböckerna, förutom de vackra praktverken Nordiska väsen och Nordiska gudar som jag redan har och gillar.

Sam J. Lundwall and SF in Sweden

Vi är många, kanske särskilt bland besökarna på Eurocon 2023, som är tacksamma mot Sam J. Lundwall och de läsvärda science fiction-böckerna med gula pärmar som han gav ut och som biblioteken ofta tog in. De tre herrarna i panelen hade och har olika minnen av mannen själv: John-Henri Holmberg berättade en fin historia om hur uppmuntrande Lundwall varit när han som trettonåring skickade sitt första egengjorda fanzin till adresser han hittat i tidskriften Häpna! och även när han gick på sin första kongress. Jörgen Jörälv har alldeles nyligen givit ut boken Delta Science Fiction, en berättelse och kronologi ihoppusslad av information han fått tag i från alla håll utom från Sam J. Lundwall själv, som uppger att han har bränt alla dokument rörande förlaget för att undvika att akademiker skall skriva om det. Men vi är ju intresserade! Även när herrn är så avståndstagande.

Bellis har mailkontakt med Sam J. Lundwall och har fått fantastiska uppdateringar från hans liv i form av nyskapade verk - enmansoperor, omskrivningar och utökningar av tjugo SF-romaner han skrivit tidigare, och dessutom hans enligt egen utsago magnum opus om tretusen sidor. Och inget av detta vill han släppa till en större publik. Han har meddelat att det roliga är att hitta på, han bryr sig inte om om någon läser det. Så detta magnum opus skall ingen få läsa.

Enligt uppgift är Sam J. Lundwall nöjd med Jörgen Jörälvs bok, dock missnöjd över hela Delta-tiden. Men alla vi andra kan vara mycket nöjda med den, med de över tvåhundra böcker som gavs ut och det hundratal som Sam J. Lundwall sedan gav ut på annat förlag, och likaså Jules Verne-Magasinet som han gav ut i 41 år. Säkert hade svensk fandom varit mycket mindre idag om vi inte haft denna goda näringstillförsel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar