Transatlantic

Hamnstaden Marseille var porten till friheten för många förföljda judar mellan åren 1940 och 1941. Den välbeställda amerikanskan Mary Jayne Gold använde de medel hon hade - pengar, tid, list, charm - för att köpa/muta till sig biljetter till fartyg mot USA, förfalskade resehandlingar och identiteter, alternativa flyktvägar genom bergen mot Spanien och allt som kunde behövas, med hjälp av journalisten Varian Fry.

Det är en strid ström av tongivande författare, konstnärer och andra intellektuella och kulturella giganter som passerar genom den stora herrgården där de tillfälligt kan gömma sig, och vi kan vara oändligt tacksamma för att deras liv räddades: Hannah Arendt, Marc Chagall, paret Magritte, Marcel Duchamp, Max Ernst vars surrealistiska födelsedagsfest är en underbar distraktion, och flera andra.

Den franska statens nedslag på de flyende och dem som försöker hjälpa dem blir strängare och mer frekventa, och i takt med att Mary Jayne och hennes medhjälpare blir listigare och mer vågade skärps också övervakningen och påtryckningarna mot dem. 

Egentligen råder det ingen tvekan om att smugglingsverksamheten innebar livsfara för alla inblandade, och under seriens gång kommer några liv att spillas. Men ändå har serien Transatlantic en så lätt och glättig ton att allvaret inte lyser igenom som det borde. Man kan lita på att det går bra för de flesta. Därtill får vi några kärlekshistorier, lyckliga och olyckliga, som avledningar från spänningen. Tyvärr gör det Transatlantic till en vacker bagatell.