Munich Games

Det är en sådan där idé som är både modig och dum. Femtio år efter den fruktansvärda massakern i München, där en palestinsk terrorgrupp tog elva israeliska idrottare som gisslan och dödade alla, skall Tyskland och Israel spela en fotbollsmatch i München för att visa styrka och vänskap. Hur mycket som helst kan gå fel. Den lokala polisen går på högvarv för att övervaka de grupper som kan ha intresse av att starta ett nytt terrordrama.

Israel lutar sig heller inte lugnt tillbaka utan sänder ett eget säkerhetsteam till München. Oren Simon från det teamet skall samarbeta med den tyska polisen, men blir frustrerad över hur många regler och förordningar som måste följas innan man kan agera på ett möjligt hot. Han drar med den tyska polisen Maria Köhler på ett vågat försök att skaffa information, men kanske försatte han då hennes informant från flyktinglägret i fara.

Det är fler än polisen som jobbar under cover och det går ju inte att sprida mellan myndigheterna, så en möjlig terrorist kanske egentligen är infiltratör och måste få verka i de farliga gränstrakterna. När den tyska polisen börjar få upp farten lägger Verfassungsschutz krokben för dem och det blir oklart vem som är den verkliga fienden att övervaka och hindra. Samtidigt är det inte bara världspolitik som hotar matchen och spelarna; affärsbeslut och skulder till businessmän i gråzonen kan utgöra lika stora problem på flera plan.

Spänningen är hög under hela seriens gång, och stiger till en gastkramande nivå i de två sista avsnitten. Serien Munich Games är skrämmande välskriven och välspelad.