Unpopular Essays av Bertrand Russell

Han räknar inte med att essäerna kommer att bli populära, så det är därför som Bertrand Russell samlar tio av dem plus två bonuskapitel under titeln Unpopular Essays. De är skrivna mellan åren 1935 och 1950, och även när specifika förhållanden från tiden de kom till gör sig påminda, genomsyras de alla av en tidlös klokskap som gör dem läsvärda och tänkvärda.

Redan i den första essän, Philosophy and Politics, visar Russell sin blick för humor i en sågning av Hegels filosofi som utan att ta till överord är både grundlig och roande. Humor är ju som vi vet svårt för fundamentalister och det gör bokens författare ytterligare ett steg mer trovärdig när han i sina genomgångar av sakernas tillstånd uppmanar till en icke-dogmatisk blick på problemställningar och människor som har motsatt åsikter till en själv. Russells ordval är klart om än inte simpelt, och hans filosoferande rör sig på en nivå som inte är så upphöjd att den tappat kontakten med grundläggande mänskliga behov. Dock gör han via kloka resonemang upp med några av våra lägre impulser, som att okritiskt hävda sitt eget lands/ras/köns/religion överhöghet över andras.

Att essäerna är skrivna omkring tiden för andra världskriget syns i beskrivningarna av världspolitiken. Tyskland är eller har just varit aggressor i ett grymt krig, Sovjetunionen är en motpol till USA. Bertrand Russell argumenterar för en världsregering för att eliminera eller minimera motsättningar, krig och svält i världen. Man kan tycka att argumentet att en stark regering är bättre än två som står emot varandra var litet för enkelt redan då han skrev det, då meningsskillnader mellan de två polerna redan då var för stora för att kunna diskuteras bort, och då Russell själv visar insikt om att rationella argument inte räcker för att människor över en dag skall börja respektera demokratiska styrelseformer. Därtill har vi ju under decennierna som följt blivit medvetna om hur många andra utmanare om världsmakten det finns förutom dessa (på den tiden) två stora, USA och Sovjet. Men även i dessa essäer är Bertrand Russells tankegångar värda att följa och begrunda.

Ett par av essäerna har intresseväckande titlar som An Outline of Intellectual Rubbish eller The Functions of a Teacher och innehållet motsvarar varje gång denna läsares förväntningar. Det är lugnande för själen (som inte nödvändigtvis existerar) och upplyftande för tanken att försjunka i Bertrand Russells essäer.