Trust av Hernan Diaz

När vi slår upp boken Trust får vi först läsa en gedigen och intressant historia om två olika och ändå lika människor: Benjamin Rask, som kom att bli en storaktör på New Yorks börs under 1920-talet och också syndabocken för det första, grymma börsraset vars efterverkningar spred sig över hela världen. Dock har man hunnit få viss sympati för den litet ensartade pojken som växte upp till en fascination för pengar och möjligheten att spela med dem på grandiosa skalor. 

Ännu mer kan man försjunka i historien om Helen Brevoort och den integritet hon fann och höll fast vid under sin priviligerade men oorganiserade uppväxt i en följd av europeiska länder. Som läsare vill man säkerligen sympatisera med den unga flickan som sög upp språk och andra kunskaper genom böckerna hon läste och senare lät utöka biblioteket med flera rum fyllda med lästa böcker i sitt hem, medan hon lyssnade till musik av de samtida musiker och kompositörer hon var mecenat för. En ljuvlig passage låter oss också känna hela tillvarons intryck och det unika i stunden tillsammans med henne.

Men efter dryga hundratjugo sidor börjar en ny bok, en självbiografi av Andrew Bevel. Den är inte färdigskriven, vissa stycken är noteringar om att brodera ut med anekdoter och bakgrundshistoria, men vi märker ändå att språket är något annat än det lyriska i den inledande boken. Och ändå överlappar de båda paren av livsöden varandra i mycket stora drag.

Den tredje boken inuti Hernan Diaz verk ger svaret: den första boken vi läste var en oauktoriserad nyckelroman om paret Andrew och Mildred Bevel. För sitt namn i eftervärlden vill Andrew Bevel att en ny bok skall skrivas som berättar sanningen om hans liv - eller snarare den sanning som han vill skall minnas av kommande generationer. Historien om den nya bokens tillkomst blir en rik berättelse i sig. Och ändå - den första boken, den som skall strykas ur historien, den var ju bra. Så synd att skriva över den med något mycket simplare.

Ett tidigt intryck jag fick av Hernan Diaz bok Trust var hur fint han framställde Helen. Jag uppskattade hur originell hennes personlighet var, i vissa aspekter något man skulle kunna kalla okvinnlig. Just detta tema, omvärldens syn på en kvinnas karaktär och prestationer, kommer igen i variationer i andra delar av boken. I synnerhet vill Andrew Bevel att hans fru skall minnas för sin kvinnlighet och okomplicerade kärlek till de enkla nöjena i vardagen. I dessa tider där det slås vakt om vem som får skriva ur vilken synvinkel är jag extra glad för hur inkännande Hernan Diaz placerar sig i sinnet hos kvinnorna som befolkar hans bok. Även utan denna lyckade aspekt är boken ypperlig: de olika delarna har så olika och passande karaktär att man blir förtjusad, road och omskakad i lika delar. Vilken skicklig författare Hernan Diaz är.