fredag 2 september 2022

Irma Vep

Nej, det är inte en TV-serie han gör, klagar regissören René Vidal (Vincent Macaigne), han gör en film, en lång film som man gjorde under filmens guldålder i början av förra seklet. Och det är ju en remake av en film från 1915 han gör, den ikoniska Les Vampires där uttrycket vamp myntades, i gestalt av Irma Vep då spelad av Musidora. Sju timmar lång var den filmen, så kanske gör sig de tio episoderna bättre som serie? Men nej, TV-serier idag är gjorda för att hålla publiken bara halvt fängslad medan de gör annat. Eller som introduktion till det verkligt viktiga, reklam - Irma Veps finansiär säger uttryckligen att filmen/serien bara görs som en upptakt till den stora parfymsatsningen Dreamscape som skall fokusera på huvudrollsinnehavaren, Mira Harberg.


Det finns en hel del komik i brytningen mellan den krassa finansiella verkligheten och de konstnärliga ambitionerna, vilka i och för sig kan vara nog så skitnödiga. Men det är fascinerande hur serien presenterar så många olika konstnärssjälar, alla med sina egna egenheter och ofta irriterande krav för egen del - det är skickligt fångat av seriens (den vi ser) skapare Olivier Assayans som säkert stött på dem alla och hundra till. Där finns den manlige huvudrollen Edmond Lagrange (Vincent Lacoste) - perfekt belle époque-utseende, från pussmunnen över den nobla näsan, sängkammarblicken och hårfästet upp till den skönlockiga hjässan, men beredd att ta till nävarna med René om hur han kommer framstå i sin roll.


En annan diva är den tyske skådespelaren och bad boy Gottfried (Lars Eidinger), provokativ på ett roligt sätt medan han super och knarkar och genomför sina livsfarliga stunts själv. Regissören René Vidal är underbar att se - ständigt blickande uppåt med huvudet nedsjunken mellan axlarna förklarar han med sin gnälliga röst hur hans vision ser ut, eller för sin psykolog de senaste nattliga hallucinationerna. Och ändå, mitt i allt krångel och alla kompromisser som måste göras ser vi hur det skapas stor filmmagi. 


I TV-serien vi ser finns många plan av inspelningar och uppspelningar: serien som spelas in, händelserna när den spelas in, filmklipp från den ursprungliga Les Vampires och iscensatta återgivanden av händelser kring den inspelningen. Det vi ser av Renés film är spännande och gammaldags i en litet styltig spelstil - och så fort vi hör "Bryt!" lyfts nattfiltret och vi är tillbaka i 2022 och de många konstnärliga kompromisserna.


Men den främsta magin ser vi i Irma Vep själv när hon gestaltas av Mira Harberg (Alicia Vikander). Mira själv är en erkänt skicklig skådespelerska, gillad och backad av sin assistent - den nuvarande, inte den förra som svek. Mira känner sig dock inte helt väl till mods och hennes ursäktande leende som ofta återkommer vittnar om en människa som behövt skämta sig ur otrevliga situationer många gånger. Men när hon tar på sig Irma Veps tighta svarta dräkt - redan första gången hon provar den - blir hon en annan, en inte helt mänsklig varelse. Hon smyger längs väggarna inte för att hon är blyg utan för att hon inte behöver gå som vi vanliga människor. Hon tar sig större och större friheter, och även om det ärligt talat går litet väl långt i de två sista avsnitten är det underbart att se henne röra sig som en oberäknelig skugga, och som att magin har slunkit ut från filmens värld till vår. Just den här TV-serien är inte gjord för att slötitta på medan man gör annat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar