Nope

Det är mycket som krävs för en films tillblivelse som vi inte ens märker i slutresultatet. Alla timmars träning för att få en häst eller hund gör ett tvåsekunders trick i en scen, och förstås människorna som tränar djuren och tar hand om dem mellan filmerna. Men ju bättre CGI blir, desto mindre blir behovet av riktiga djur, som ju ändå är oberäkneliga och jobbiga, vid inspelningarna. Det märker OJ och Keke Haywood av, syskonen som nu driver Haywood Hollywood Horses. En gång i tiden var familjens hästar eftertraktade av filmmakarna, nu måste de säljas av en efter en till grannen Jupe Park som har ett äventyrsland med cowboytema.

När mystiska saker börjar hända på gården tar syskonen hjälp av tekniken och en IT-tekniker för att övervaka omgivningarna och ta reda på vad som händer. Elektriciteten försvinner, och inte bara den, utan mobilerna slutar också att fungera. Det känner vi igen från andra UFO-historier. Det har också regnat nycklar och småmynt från himlen med dödligt resultat. Övervakningskamerorna riktas mot himlen och snart börjar de se något som gömmer sig bland molnen. Är det ett UFO? Kan de fånga det på film? Och ännu viktigare - kan det bli en sådan guldfilm att de kan sälja den till Oprah?

I skräckfilmer finns det ofta scener av dumhet och hybris, när någon går ut och gör något livsfarligt och hen antingen överlever med minimal marginal, eller slaktas på det blodigaste sätt. Vi kommer att få se bådadera i Nope, som man brukar, men det är skönt att se storebror OJ Haywood åtminstone någon gång ta avstånd från den rollen. "Nope" säger han till sig själv när stormen drar samman över hans huvud. "Nope, nope, nope" - det här vill han inte vara med om. Det krävs en cool och bra skådespelare som Daniel Kaluuya för att ge honom det resignerade lugn han har i just det ögonblicket. För självklart går det inte att gömma sig för det som händer, och kanske är det just OJ som kommit på ett sätt att handskas med hotet.

Är det avledningar eller stickspår vi ser när filmen börjar - ett kraftfullt citat från Bibeln, en scen som måste vara de blodiga efterdyningarna av något som gått riktigt fel? Nej, det skall visa sig att båda har bäring på handlingen i filmen Nope. Och det är inte ens ondska som får allt att gå fel utan människans eget övermod. Grannen Jupe var barnstjärna i en TV-serie om apan Gordy och det är hans ögonblick av skräck vi får leva oss in i. Den plats som denna sidohandling får ta fyller den väl med humor, TV-historia och, förstås, skräck.

Det är filmens styrka att den pusslar ihop så många olika delar: science fiction, skräck, komedi och kommentarer till Hollywoods storhetsdagar. En film behöver inte vara strömlinjeformad för att bli bra, snarare tvärtom, och Nope vittnar om skaparen Jordan Peeles stora fantasi och kärlek till filmmediet. Det är viktigare än att följa en mall för succé, och det gör Nope otäck och rolig och underhållande.