Barbro Östlihn på Göteborgs Konstmuseum

Det var på tiden med en stor exposé över Barbro Östlihns trollbindande konst! Tavlan jag skymtade på utställningen om hennes make Öyvind Fahlström gav mersmak. Barbro Östlihn New York Imprint på Göteborgs Konstmuseum visar tack och lov inte bara verk från tiden i New York utan även från perioderna före och efter.

Tavlan Köksvägg i Antibes från 1960 är en närstudie i förslitning och andra märken, sådant som kan vara intressant och estetiskt i sig. Den här tidiga blicken på ojämnheter kommer att ge ytterligare utdelning i de mer stiliserade målningarna några år senare. Innan dess hinner Barbro Östlihn måla av ett av sonens LEGO-hus så att det får en tidlös och imponerande kvalitet.

65 Pine Street från 1965 är en pärla till stilstudie där de räta linjerna och partierna på husväggen blir ännu rakare och fyller den perfekta rektangeln som duken utgör. Men när man tittar riktigt nära så är ytorna bemålade med många små oregelbundenheter som konstigt nog får dem att se ännu mer släta och jämna ut.

Den likaså stiliserade Maria Magdalena från 1968 och andra verk från samma tid har liknande fina små detaljer som ger tavlan en taktil känsla, och också partier där färgen tycks ha gått igenom ett prisma som skapat ett exakt rutmönster.

Detta återkommer och får större plats i fler tavlor. Inspirationen från verkliga byggnader och bilder i vardagen silas genom Barbro Östlihns eget prisma och blir till nästan metafysiska representationer av vår värld. Efter hand var det just dessa mönster som blev huvudfokus. Tillbaka i Frankrike (Paris) skapades Picardie I-III (1987) samt Blå pilar och Gula Pilar, där pilarnas form togs från pilen som markerade att ett program började på den andra TV-kanalen.

Arbetet med att rita upp de många rutorna och sedan fylla i dem korrekt, sittande nära duken, var förhoppningsvis meditativt för Barbro Östlihn. Resultatet är imponerande precist men ändå inte så exakt och därför livlöst som det skulle blivit om ett datorprogram skapat bilderna. Barbro Östlihns tavlor har ett intensivt tvådimensionellt utseende men känns ändå som fönster till en annan värld.

Länk till Göteborgs Konstmuseums sida om Barbro Östlihn