Moon Knight

Längtar vi inte litet till mans efter att få lägga oss till med en nasal röst med brittisk accent och jobba på British Museum? Jag vet att jag gör det i alla fall, men den som fått göra det och få dubbla huvudroller i TV-serien Moon Knight är den begåvade skådespelaren Oscar Isaac. Rollen han spelar, den stillsamme Steven Grant, jobbar tyvärr bara i museibutiken fastän han kan väldigt mycket om egyptiska gudar och statyerna de har inne på museet. Dessutom har han en så intensiv släng av somnambulism att han brukar binda fast vristen vid sängstolpen varje natt.

De små konstigheterna som händer i hans liv då och då exploderar i ett plötsligt uppvaknande i en österrikisk alpby med en gyllene skarabé i handen, jagad av hotfulla män med vapen. Hur kom han dit och varför kan han inte kontrollera sin kropp? Detta är inte en mardröm utan på riktigt. Tur nog får Steven en blackout - kort men intensiv, för när han öppnar ögonen igen ligger hans förföljare dräpta i en ring kring honom.

Vi vet, men inte Steven, att den försynte mannen delar sin kropp med den driftige Marc Spector, före detta legosoldat och nu i tjänst hos Khonshu, den egyptiske månguden med uppdrag att väga människors förtjänster och oförrätter för att avgöra deras öden. För Steven blir det ett stressigt uppvaknande till flera röster i sitt huvud - Marcs, Khonshus och därtill Khonshus skrämmande uppenbarelse i form av ett enormt skelett med fågelhuvud som bara Steven kan se.

Det är en spännande känsla att kastas in i samma kaos som Steven Grant upplever, med scener som blixtrar förbi utan att man hinner förstå sammanhanget. Vem är mannen som vill ha skarabén i Stevens hand? Han heter Arthur Harrow, och är det inte något som verkar otäckt med de där perfekta bysamhällena han har byggt upp? Grymheten som döljer sig i den välvillige despotens regler kan vara nog för att lamslå och fängsla hela världen i hans system, om han skulle få chansen - och det är just det han vill.

Det är inte förrän i andra avsnittet som vi får se själva handgemängen och inte bara deras resultat. Marc Spector är skicklig i närstrid, men ännu mer så när han tar kraften och identiteten som Khonshus kämpe, Moon Knight. De två mänskliga identiteterna börjar lära sig att samsas med varandra och Marc kan dra nytta av Stevens bokkunskaper när de reser till Egypten för att hindra Arthur Harrow från att uppnå sitt mål att kontrollera mänskligheten. Med på resan har de också Layla El-Faouly, en smart sidekick med stor kraft i sina kickar, och om de frågar på rätt sätt kanske de också får stöd av övriga egyptiska gudar och deras mänskliga avatarer.

Halvvägs genom det halva dussinet avsnitt i miniserien kommer en ny twist: är detta sant eller bara fantasier hos en förvirrad mentalpatient? De levande ökenmiljöerna och pyramidinteriörerna byts mot kritvita, sterila väggar hos en välvillig psykolog med ansiktsdrag vi känner igen. Här och där står föremål ur de egyptiska äventyren, nu som prydnadsföremål. Blanka, kala korridorer med dörrar som öppnas mot överraskningar kan vara lika spännande som actionscener i exotiska miljöer, för att inte tala om det oväntade som kan hända bakom den rätta av de många dörrarna. De här scenerna får ta tillräckligt lång tid och plats för att vara mer än en distraktion i superhjälteäventyret, och ger också en annan ingång till det som händer, även om den inre logiken inte är helt klar. Men sammanlagt är Moon Knight en spännande historia, nej flera historier på lager, med en möjlig fortsättning som kan bli minst lika bra.