Berättelsen växlar mellan tre personer: Clara, grannfrun Elizabeth och Liam, som var hos Elizabeth och hennes man när han var barn. Genom deras upplevelser och minnen kan man pussla ihop allas bakgrundshistorier och följa med i vad som händer i nutid.
A Town Called Solace behandlar några riktigt allvarliga och sorgliga ämnen: oron över en tonårsflicka som rymmer hemifrån, barnlöshet, skilsmässa. Tyvärr är personskildringarna platta, handlingen i stort sett förutsägbar och prosan litet tillgjord för att likna en åttaårings eller en drömmande gammal dams tankar. Det gör boken genomgående alldeles för lättviktig och frustrerande att läsa.
Hej Jenny!
SvaraRaderaJag tycker att din recension: om boken: " A Town Called Solace" var mycket medkännande skriven. Och jag blir trots allt lite sugen på att läsa den! Den påminner lite i stilen som du beskriver den om en bok som vi läste på min engelska kurs med Uppsala universitet i höstas som hette: " The House on Mango Street". Av en Sydamerikansk författarinna vars namn jag tyvärr inte kommer ihåg just nu som även den var berättad ur ett barns perspektiv ur en sådär 8 år gammal flickas perspektiv.
Hälsningar från,
Marika Frykholm