För att riktigt förstå Outi Tarkiainens stycke Ring Of Fire And Love behöver man veta vad det handlar om, och det är, förutom ett vulkanbälte i Stilla Havet och koronan vid en solförmörkelse, en känsla som kan uppstå när ett barn är på väg att födas, det farligaste ögonblicket i en babys liv. Så kan man förstå det svidande ljudet som inleder verket, och också inleder hela konserten Resa världen runt med Kungliga Filharmonikerna. Från de skärande ljuden går vi till stillsammare toner och sedan mer dramatiska klanger igen, och kanske är det de geografiska och kosmiska aspekterna som bryter in i musiken som tar vid och bär vidare mot slutet.
Härnäst stiger den unga sopranen Johanna Wallroth in som kvällens solist. Först får vi höra Igor Stravinskijs Anne Trueloves aria, recitativ och cabaletta ur Rucklarens väg. Den övergivna Annas oro är påtaglig, men musiken har en framåtrörelse som berättar om hennes styrka och vilja att gå och leta efter sin saknade Tom.
Nästa stycke är lyriskt i både toner och text, Knoxville: Summer of 1915 för sopran och orkester av Samuel Barber. Där finns både barnets glädje och den vuxnes vemod i ögonblicksbilderna från sommardagen, och Johanna Wallroths röst kommer till sin rätt i de här uttrycksfulla melodierna.
Konsertens avsluting är Antonín Dvoráks Symfoni nr 7, och även strömmad från generösa Konserthuset Play med visst tapp i ljudbild är det stor och magnifik musik - romantisk och dramatisk utan att gå överstyr, och med stor skicklighet i hur musiken fördelas mellan orkesterns stämmor. Som vanligt gör Kungliga Filharmonikerna en lysande insats, och det är fint att få se en annan välkänd och välkommen syn, nämligen Sakari Oramo på dirigentpulpeten.
Länk till Resa världen runt på Konserthuset Play
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar