Den Bond som Daniel Craig gestaltar var aldrig lika oberörd som de tidigare inkarnationerna. Hans strider ser ut att vara på liv och död på riktigt, och som den goda skådespelare han är ser vi honom också bli orolig och ledsen över spillda liv och hot mot oskyldiga. Att han vill dra sig tillbaka från de hårda uppdragen är inget konstigt, inte heller att han blir upprörd över falskspel från personer han trott han kunnat lita på, även om agentlivet har innehållit bedrägeri och svek som regel snarare än undantag.
Vi lever i en värld där en ensam person med "rätt" vapen kan slå ut världsvida organisationer och institutioner. Nåja, inte helt sant, den personen har också en hängiven organisation bakom sig och en verksamhet som tilltalar ännu fler kriminella organisationer världen över. Medelst attacker som utnyttjar Bonds personliga sorger blir han måltavla för flera av sina gamla fiender och så några nya, med ännu grymmare planer för världen.
Handlingen rör sig mellan flera världsdelar, och alla platser är exotiska och lockande på skilda sätt, vare sig det är en dekadent fest i ett slitet och vackert palats på Kuba eller en luftig och ljus stuga i den norska naturen. På alla ställen lurar nya faror men också nya allierade, ofta i form av stiliga kvinnor med styrka och beslutsamhet under den sköna ytan.
Actionscenerna är många och spektakulära men det är just som man förväntar sig. Den stora urladdningen sker i en tung funktionell bunker byggd på 1950-talet på en ö på omstritt vatten, svårnavigerad men kusligt vacker. Spänningen är hela tiden hög men filmen känns inte överlastad, och de nära tre timmarna är vad den sista delen av Daniel Craigs Bond förtjänar och gör något riktigt bra av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar