The Fortune Men av Nadifa Mohamed

 De somaliska sjömännen och ex-sjömännen som samlas i landsmannen Berlins pub i Cardiff är inte riktigt ovänner men heller inte riktigt vänner. En del av dem håller på med småfuffens, inklusive Mohammad Hussein Mattan. Han har stulit ibland, och sedan han stal skorna som stod på rad utanför moskén är de jemenitiska imamerna avoga mot honom. Han hyr ett rum i ett hus med flera andra halv-vilsna män sedan hustrun Laura fått nog av honom. Men han har inte nog av henne och de tre sönerna och försöker så gott han kan att vara en bra far för pojkarna.

I kvarteren där de somaliska och västindiska sjömännen rör sig begås ett mycket grymt mord på en affärsinnehaverska. En man med mörk hy söks för mordet. Mohammad tas in till polisstationen, för ett uppenbart fall av häleri och för något allvarligare de inte vill berätta för honom. När mordanklagelserna riktas mot Mohammad vill han inte tro på att det är sant. Bit för bit får han höra halvklara vittnesmål från människor som han har stött sig med och andra som han knappast har träffat. I England måste rättvisan segra, tänker Mohammad och försvarar sig med halvsanningar, lögner och några sanningar. I rättssalen hör vi hur hans brutna engelska inte räcker långt, och när han försöker härma det snåriga juridiska språket låter allt han säger värre ändå.

Nadifa Mohamed målar mycket skickligt upp de yttre och inre stämningarna. Miljöskildringarna är livfulla, vare sig det handlar om ett regnigt Cardiff, barndomshemmet i Hargeisa eller den helvetiska men spännande tillvaron som kolskyfflare i innanmätet av stora skepp. Med en fin balans mellan empati och respekt skildras mordoffret och hennes syster som måste leva vidare med smärtan och sorgen.

Nadifa Mohameds väl framställda scener blir i synnerhet effektiva i kapitlen (numrerade på somaliska och engelska) när Mohammad sitter fängslad. Minnena av att hålla om Laura, söka sin lycka i Dar-es-Salaam eller korsa världshaven blir extra viktiga för en man som sitter inspärrad i en trång cell. Nadifa Mohamed presenterar med mänsklig värdighet en man som inte var en mönstermedborgare men som lotsades in i mordanklagelser av människor och ett rättssystem som nöjde sig med att sätta dit en skum typ istället för att hitta den verklige mördaren.