Dune

 "När är en gåva inte en gåva?" Planeten Arrakis är den enda källan till den dyrbara och oumbärliga kryddan som bland annat är nödvändig för att navigera i rymden. Men att kejsaren ger Arrakis till ätten Atreides att förvalta är ingen vänlig handling, då han räknar med att de tidigare förvaltarna, ätten Harkonnen, kommer att tvinga sig tillbaka till makten över planeten, och förhoppningsvis krossa det allt starkare huset Atreides. Så det är flerdubbelt tungt för familjen Atreides att lämna sin hemplanet Caladan: man vet att man går in i en fälla, att kejsarens rättvisa inte kommer att skydda dem, och att ökenplaneten Arrakis och dess invånare är hårda och ovälkomnande. 

Denis Villeneuves filmatisering av Dune låter kameran svepa långsamt och ordlöst över små och stora scener av visuell betydelse. Inte bara de böljande sandlandskapen på Arrakis, fantastiskt vackra men livsfarliga, utan också intrikata stenläggningar i dystert men livgivande regn på Salusa Secundus. Stora, majestätiskt framglidande rymdskepp med tekniken dold under estetiska former, som antyder tusentals år av utveckling och ett vidsträckt kejsardöme som är tänkt att hålla i tusentals år till. 

När vi följer medlemmarna i familjen Atreides i dessa miljöer är det inte en annan sorts människa vi möter, utan personer lika oss med många olika känslor inför vad som är på väg att hända. Nej, inte helt lika oss för prins Paul Atreides mor Jessica tillhör sällskapet Bene Gesserit och har tränat sin son i dess kraftfulla teknik att med rösten kunna befalla andra att lyda ovillkorligen. 

I fel händer (både originalförfattarens och regissörens) hade Bene Gesserits krafter kunnat upplevas som trolleritrick att ta till då och då, men här framgår det att såväl den befallande rösten som Bene Gesserits långtgående program för att förädla kungahusens ättlingar är grundade i noggranna analyser och hård träning, en vetenskap olik vår men likväl välgrundad. 

Filmen låter oss lära oss om den sandtäckta planeten, dess invånare Fremen och de skräckinjagande sandmaskarna tillsammans med Paul och hans far hertig Leto. Ätten Harkonnen undertryckte Fremen för att kunna skörda kryddan fritt, men kan ätten Atreides istället sluta förbund med invånarna och utforska hela planetens möjligheter? Filmen slutar halvvägs genom boken, med Paul på en väg som han redan har sett i sina drömmar men som skrämmer honom. Om vi hamnar rätt på Shai-Huluds rygg, kan vi styra historien vidare till en andra film.